m detta skulle ske utan någon ersättning. Grefve feanderström upplyste att de fordna rikets stän(ers framställningar i detta ämne af regeringen varken blifvit förbisedda eller bortglömda. Men aken erbjuder svårigheter. För egen del fann tal. lågot motbjudande uti att till salu utbjuda en beittning, som landet egt nära 100 år, utan att varken K. M:t eller riket haft någon anledning ill missnöje med innevånarnes förhållande. Koloien lemnade fordom ett betydligt öfverskott,. men wuru förhållandet kunde blifva framdeles, vi:le tal. cke inlåta sig på att afgöra, om sådant än kunde ungses möjligt. Regeringen har emellertid flera sånger varit betänkt på dess öfverlemnande till unnan vänskaplig makt. För 8 å 10 år sedan förekom en sådan anledning, men då man trodde sig veta, det meningen var att använda ön till straffkoloni, kunde anbudet omöjligen antagas. En annan gång var fråsan om öns öfverlåtande utan ersättning till en makt, af hvilken man kunde göra full räkning på en faderlig behandling, men underbandlingarne ledde ej heller då till åsyftadt resultat. Svårigheterna förklaras just derigenom, att kolonien nu medför en årlig kostnad, och denna utsigt innebär ingenting lockande. — Talaren trodde att t. ex. England, som har så många besittningar förut, ej skulle vara hågadt att öfvertaga ön, ehuru kostnaden vore obetydlig för nämnde land. Tal. ville ej motsätta sig en ny skrifvelse i ämnet till K. M:t, men ansåg den icke gagna till något. Blefve en sådan emellertid beslutad, komme regeringen naturligtvis att göra nya framställningar i ämnet, men för framgången deraf kunde tal. icke ansvara. — Anslaget beviljades. För utskottets afstyrkande af förslaget om skrifvelsen talade frih. Sprengtporten och hr v, Kooh, hvilken sednare ansåg att enda sättet att på hederligt sätt afhända sig ön, vore att försöka göra den sjelfständig och neutral under beskydd af andra makter. — Momentet bifölls. Vidare föredrogs statsutskottets utlåtande n:r 40, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel (ecklesiastikdepartementet). Redan om 1:a punkten, der utskottet afstyrkt K. M:ts proposition om ett anslag af 600 rdr till riksarkivet för uppköp af inhemska tryckta arbeten till ersättning för förut aflemnade arkiv-exemplar, uppstod en stunds diskussion. — Med afslag å utskottets hemställan antogs K. M:ts proposition i ämnet. Punkterna 2—6, rörande kleresistaten, biföllos utan diskussion. Deremot utspann siz en långvarig öfverläggning om punkten 7, rörande anslag för inrättande af en ny profession i pedagogik vid Upsala universitet. Sedan diskussionen förklarats slutad, begärdes votering, då utskottets förslag godkändes med 50 röster mot 26. Andra kammaren. Fortsattes behandlingen af statsutskottets betänkande AF 38, angående sjette hufvudtiteln (civildepartementet). 30:de punkten, afstyrkanda bifall till väckta motioner om förhöjdt anslag till tekniska skolan i Borås, bifölls efter någon diskussion. 32:a punkten, deri utskottet hemställt att riksdagen måtte till skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona, i stället för det af k. m:t begärda anslaget af 7000 rdr, lemna 5000 rdr och derjemte hos k. m:t anhålla om undersökning, huruvida icke skeppsbyggeri-institutet kunde indragas och den undervisning som dåer bibringas, i stället meddelas vid någon af rikets navigationsskolor. Vid anställd votering bifölls k. m:ts proposition med 80 röster mot 67. Af 36:te punkten, avgående fortfarande anslag till styrelsen för allmänna vägoch vattenbyggnader m. m., bifölls litt. a) och b), hvaremot litt. c), deri utskottet till arvode för civilingeniörers och ingeniörgelevers undervisning vid krigshögskolan föreslagit 3000 rdr, hvilken punkt återremitterades och litt. d) angående anslag af 3000 rår till stipendier för ingeniörselever, hvilket afslogs. ; I 37:de punkten hade utskotte: hemställt om afslag å ett af k. m:t begärdt anslag af 4000 rår till regestipendier för medlemmar af vägoch vattenbyggnadskåren, men kammaren biföll k. m:ts proposition. Då 40:de punkten föredrogs, i hvilken utskottet tillstyrkt anslag af 15,000 rdr till extra utgifter på 6:te hufvudtiteln föreslog frib. Johan Liljencrantz att nedsätta summan till 9000 rår, enär det visat sig att af dessa medel 6,133 rdr blifvit anvisat landshöfdingen i Jemtland, till inköp af företrädarens mobilier, ett ändamål, hvilket bort först underställags riksdagens pröfning. Grefve Posse yrkade återremiss af denna punkt, så att det måtte blifva närmare utredt huruvida staten bör förse höga förtroende-embetsmän icke blott med bostad, utan äfven med möbler. Frih. Liljencrantz hade om detanvisade beloppet gifvit benämningen ekiperingspenninar. Detta öfverensstämmer i viss mån med språkruket när det är fråga om diplomatiska embetsmän, men har icke förr nyttjats i afseende på andra embetsmän, enär sjelfva saken aldrig der förekommit. Statsrådet Lagerstråle upptog uttrycket såsom en oriktighet och sade att här vore fråga om annat, ty medlen hade blifvit använda till att för statens räkning inköpa den afgående Jandshöfdingens möbler, mot underhållsoch redovisningsskyldighet för innehafvaren. Han upplyste om att det hade visat sig mycket svårt att förmå någon att mottaga det svagt aflönade landshöfdingeembetet i Jemtland om dermed skulle vara förenad omkostnaderna för bosättning. Hrr Hedlund, Gripenstedt, Bergström, Alströmer och Koch uppträdde till regeringens försvar, och emedan kamma