— Det gläder mig att ni nu är bättre, Annnie; Får jag ännu kalla er mamsell Browning? — Helt säkert, min herre, om ni så önskar; svarade Annie i tvungen ton. — Jag ber om förlåtelse, återtog han, men; so ni vet, har jag varit länge borta; Jag visste ej att — -— Ni bedömde mina känslor efter era egna, inföll Annie; — Nej, utropade Carely allvarsamt. Men gaf ni mig ej före min afresa ett otvetydigt bevis på att ni ville att jag skulle afstå från alla förhoppningar om att blifva förenad med er: — Grymme! svarade Annie: Medvetslös fördes jag ifrån rättens sessionssal, lades genast till sängs, och en hjernfeber fängslade mig vid sjukbädden flera månader. När mitt medvetande återkom; hade ni rest utan att efterlemna en rad åt mig. — Huru! utropade Carely, ni fick intet af mina bref, och ni var sjuk och yrande fast än Foxall försäkrade mig awt ni var frisk och välmående. — Foxall! upprepade Annie långsamt: Ett ljus börjar gå upp för mig: Ni har under er frånvaro aldrig hört något från mig? — Nej: -— Hvar vistades ni? -— I Bathurst;