Dagens Nyheter – 1 april 1867, sida 1

färrän han samlat en liten förmögenhet, hvilken han insatte i en rörelse som var ganska vinstgifvande. Efter någon tid befann han sig åter i en lika god ekonomisk ställning, som han varit innan hans egendom i Stamford brann upp. Men det tycktes icke vara försynens vilja att han länge skulle vara i goda omständigheter. Affären började gå bakut; han gjorde några stora förluster, och hans kapital smälte bort liksom snö om våren: . Snart hade han åter ingen annan tillgång än sin arbetsförmåga. Men denna var icke så stor som förr; ty han hade blifvit sjuklig: Också låg han nu långa tider än på det ena än på det andra allmänna sjukhuset och led ofta, då han var så pass frisk att han ekulle ha kunnat arbeta, brist på sysselsättning. Han hade icke lyckats påträffa Annie Browning förrän den dag, då han lemnade S:t Thomas-hospitalet. Han hade bibehållit sina känslor för henne, och han tvekade icke ett ögonblick om det uppförande; han nu skulle emot henne iakttaga. Många år hade förflutit; minnet af Carely måste, så resonnerade han, hafva nästan helt och hållet utplånats ur hennes bjerta, och hans triumf kunde således icke vara annat än nära förestående. I alla händelser ville han göra ännu ett försök, innan han för alltid afstod från hoppet om sin ungdomsdröms förverkligande. Det första steget; han vidtog, var att förvissa sig om hennes bostad. Annie, som genast ville underrätta Mary Thornway om hennes mans död, ansåg sig icke kunna eller böra göra detta skriftligen, hvarföre hon beslöt sig resa till Stamford, Hon