Dagens Nyheter – 30 mars 1867, sida 2

af det understöd som bestods oss af fattigvårdsinrättningen i den församling, vi tillhörde: Jag är nu glad att jag kan försörja mig sjelf; ehuru jag icke har det så bra som i mina välmaktsdagar, den tid då min man arbetade flitigt och icke kastade bort sina pengar på starka drycker. Vet ni; jag skulle önska att alla män, som ha fallenhet för att dricka mera än skäligt är kommo hit och finge vara här i åtta dagar. Tro mig; de skulle få afsmak för allt hvad spirituosa heter. Man kan icke se så mycket elände, så mycken förtviflan och så svåra lidanden; utan att intagas af förfäran: — Jag är öfvertygad om att er beskrifning icke är öfverdrifven; sade Annie; Jag tror att jag känner denne Thornvray: Skulle jag kunna få se honom? — Ahja, det går väl an, svarade sköterskan; ehuru detta visserligen icke är den tid på dygnet, då vi ha tillåtelse att insläppa besökande till patienterna. Men eftersom ni är här och jag icke kan finna något skäl hvarföre jag skulle afslå er begäran; så kom med mig: LXX. Annie följde sin ledsagarinna med klappande hjerta: Hon inträdde i ett rum; utefter hvars väggar den ena sjuksängen stod invid den andra: I en af dessa sjuksängar låg en man; hvilkens oroligt rullande ögon och vilda; hemska ansigtsuttryck vittnade om att han icke längre hade förståndet i behåll: :