stående, till största delen, af sill, intagen i Bergen. j Jönsson, efter att ordentligt hafva anordnat allt inombord, gick en efterm., kl. 4—5, i land, varande då fullkomligt nykter och sansad. Besättningen väntade sin chef tillbaka, men denna väntan blef lång, mycket lång... Man hörde sig för på diverse ställen, dem kaptenen brukade besöka: men förgäfves! Ingen hade sett honom ,.. Kaptenens son, som var andre man, styrman, på fartyget, vände sig nu till svenska konsuln på platsen, med begäran om dennes handräckning. Konsuln var emellertid nog enfaldig, eller nog partisk för sitt Landsleutex att icke fästa sig vid styrmannens och hans anderordnades andragande i ämnet, utan sökte till och med afskräcka dem ifrån att, genom polismyndighetens tillhjelp, taga reda på den på så besynnerligt sätt försvunne. Kapten Jönsson hade icke så litet penningar på sig när han gick i land, — ett förhållande som. fullkomligt är konstateradt. Han har, sannolikt, i mörkret blifvit rånad och hans döda kropp undanvräkt, — Skeppsbegsättningen vill dock veta att atettinska asjåares, som behöfde användas i och för lossning af lasten, af hämd derför att de vid deras arbete icke bekommo, i deras tycke tillräcklig, spirituosa, gifvit honom dråpslaget. ederiet har hänvändt sig till myndigheterna i tettin angående omnämnda mystiska tilldragelse, min utan att ännu lyckats få något uppslag i saken,