sju år äldre, skola vi skratta af hjertans grund åt den här saken: Vi måste draga en. vexel, se der allt! — En vexel! upprepade Geylove. — Alldeles; sade Blackburn, har ni aldrig hört talas om en vexel förr i ert lif? Ni dricker ingenting, min gosse! Botten opp! Vill ni eller ej? Jag kan nästan på förhand gissa den summa, ni behöfver och jag vill sjelf ha litet för egen del. Det klokaste vi kunna göra är derföre att draga ena vexel, såsom jag redan har sagt. Så snart vi fått penningar, kunna vi vara glada igen. Se så, broder Gayloze, skratta nu, man har ingen tack för det att man är ledsen: — Jag kan icke skratta, svarade Lucys fästman; ty jag är icke; likasom ni, van att befinna mig i en förtviflad belägenhet och att tillgripa sådana medel som ni nu förordar. — Ja längre man lefver; dess mer lärer man; anmärkte Blackburn; ni kommer nog snart att vinna denna erfarenhet som jag besitter: Tro mig, det skall icke drö:a länge förrän ni ser lifvet ur samma synpuakt och bekämpar samma åsigter som jag. Men i stället för att upptaga tiden med onyttiga resonnemanger, skola vi skrida till handling, Ni veticke hvarifrån ni skall taga penningar, jag skail hjelpa er att få den summa ni behöfver: Jag tror att jag har en vexelblankett på mig : : : Ja, se här : : : Jag brukar alltid ha några sådane i min plånbok; Ni behöfver endast teckna ert namn vid nedre kanten häraf; Jag skall sedan insätta summan, och penningar skall ni få, derpå kan ni lita; gamle kamrat. — Men när beloppet en gång skall betalas, yttrade Gaylove; huru skola vi då bära 0ss åt?