Årstiderna. Vid en familjefest, hvari unga och garila deltogo, framkastades af någon bland sällskapet den fråga, hvilken årstid vore den vackraste; Efter mycket ordande vädjade man till värdens domslut: Han; som var en man med åttio år på nacken, frågade dem om de hade observerat en grupp af träd utänför huset och sade: Då våren nalkas och den milda luften kommer trädens knoppar att svälla och spricka ut och då träden äro öfversållade med blommor, då tänker jag: Huru herrlig är icke våren! Och då soråmaren kommer och bekläder träden med ypperligt löfverk och då foglarne sjunga bland dess grenar, då tänker jag: Huru skön är icke sommaren! Då bösten kommer och de digna under bördan af gyldene frukter och frosten målar deras löf i de brokigaste färger, då tänker jag: Huru skön är icke hösten! Och då det är vinter, och de hvarken bära blad eller frukter, då lyfter jag mitt öga mot höjden och mellan de nakna grenarne ser jag då, hvad jag förut icke kunnat se — jag ser de klara stjernorna tindra på fästet;