Dagens Nyheter – 29 mars 1867, sida 1

— Ar det icke värre än så? utropade Blackburn, i det han smuttade på glaset; var icke modfälld, min gosse; går det illa i dag; kan man hoppas att det går bättre i morgon. — Men det är bestämdt mitt eget fel att jag ej haft des framgång, jag påräknat. Andersson, som började utan att äga på långt när så stora tillgångar som jag, är nu förmögen karl, hvilket jag också skulle ha varit, om jag i allo följt hans exempel... Hela olyckan kommer sig deraf att jag aldrig haft håg och lust att arbeta; jag hade ju icke väl blifvit min egen herre förrän jag öfverlemnade mig åt lika kostsamma som tidsödande nöjen; i stället för att förtjena penningar, slösade jag bort hvad jag hade. Jag önskar ingenting högre än att jag lydt Thornways råd; men nu är det för sent. Han sade mig huru det skulle gå i längden, och hans spådom har slagit in till alla delar. Jag borde ha tackat honom, men i stället snäste jag honom, En sådan galning jag var! — Säg heldre att ni var vis såsom Salomo, inföll Blackburn. Thornway är en egenkär narr, som inbillar sig, att han vet mera än andra, och företager sig derföre att lexa upp personer, hvilka i alla afseenden stå vida öfver honom. Ni skulle ha bedt honom tänka på hurudan hans egen far var.:: — Han menade väl med hvad han sade, svarade Gaylove. O, att jag lydt honom! Man kräfver mig nu; jag har ej pengar och vet ej hvarifrån jag skall taga dem. Ni skrattar åt mig, Blackburn, men om det är mojligt, vill jag betala mina skulder. Jag har alltid velat göra hvar man rätt.