herr Edvard Fitzgerald Dashallerton eller John Brassington, handlande, eller Frederick Goldsmith, bankir, eller Alexander Grindaway, mäklare och advokat, eller Jefferson Williams, mekaniker — alla dessa namn och titlar ha burits af en och samma man — har nu blifvit öfverbevisad om att ha stulit en börs innebållande guld och tillhörande guldgräfvaren Charles Axwell vid minorna i —, samt dömd till straffarbete på lifstid. LXVIL — Nå, Gaylove! utropade Robert Blackburn efter åtskilliga fruktlösa försök att muntra upp sin vän då de en afton sutto och språkade vid ett glas vin, ni tyckes alldeles tappat målet. Hvad går åt er? — Mig! Ingenting, svarade Edvard; — Jag ser att det ej står rävt till, genmälde Robert. Fram med edra sorger, gamle broder: — Nåväl, sade Gaylove, jag har kommit att tänka mig för en smula; det är allt. o— Griller! Jag tänker aldrig; hvartill tjenar det? — Ej just till mycket, svarade Gaylove med en lätt suck. — Rör på glaset och berätta; så få ni något att ha roligt åt. — Åh! jag skall säga, det är ingenting att skratta åt, yttrade Gaylove med misslynt min, Jag har förlustat mig alltför mycket på sista tiden; följden är att min rörelse gått illa; och att jag tror det jag måste upphöra dermed,