förda af en person, som tycktes innehafva högre rang än de sjelfva, sprungo uppför repstegen. Anföraren började sakta tala vid kaptenen och af de papper, hvilka litet emellan undersöktes, kunde man gissa till att någon vigtig sak var å färde; Derefter gingo de framåt fören, och ehuru ej ett enda ord fälldes, märkte passagerarne mer än väl att de hade besök af polistjenstemän. Visitationen tycktes göra mycket olika intryck på de personer, som befunno sig ombord å fartyget; Somliga antogo en högdragen uppsyn och sökte imponera på tjenstemännen; andra skrattade och syntes roade af saken; några kastade längtande blickar på repstegen, likasom önskade de sig vara långt borta, under det att andra med likgiltig min betraktade hvad som försiggick. Ett par personer voro synbarligen förtörnade öfver den tidsutdrägt, som vållades af det oväntade besöket. Bland de likgiltiga befann sig en man, klädd uti en mekanikers anspråkslösa drägt. Hans låga samhällsställning tycktes öfvertyga honom om att han ej kunde hafva någon del i hvad som pågick omkring honom. Han gqvarblef derföre, med pipan i munnen, lugnt på sin plats. Efter att hafva noga betraktat de öfriga passagerarne, fästade polistjenstemännens anförare sin blick på mekanikern; hvarefter han närmade sig honom och uppmanade honom att stiga upp: — Hvarför skall jag det? svarade den tilltalade med amerikansk accent. Hvem tvingar mig att stiga upp, om det faller mig mera i smaken att sitta? Är jag ej en fri amerikansk