medborgare? Emellertid vill jag göra er till viljes. Nåväl, nu står jag, främling; än sen? — Sedan frågar jag er, hvem ni är och hvarifrån ni kommer. — Och mitt svar härpå, genmälde amerikanaren, blir: hvad rör det er? Men som jag nyss sagt, har jag ingenting emot att göra er till viljes, ehuru ni är väl närgången. Jag har intet skäl att blygas för mig sjelf, hvadan jag får upplysa att jag heter Jefferson Williams och är fri medborgare i Alabama i Förenta Staterna. Hvad säger pi härom? Tjenstemannen kastade en hastig blick på papperet som han höll i handen och svarade: — Era papper äro ej i behörig ordning, herr Williams. Jag är ledsen öfver att nödgas bedja er vara af den godheten och stiga ned uti båten. — Och derigenom fördröja min resa! utropade amerikanaren. Nej, min herre. Om mina papper ej befinna sig i tillbörligt skick; så hade det varit er skyldighet att derom underrätta mig i rättan tid. Nu är det försent. Ni har ej rättighet att bestjäla mig på min passagerare. afgift och jag skall ej heller tillåta er något sådant. Jag rör mig ej ur fläcken; och om ni vågar med våld bemäktiga er min person — jag är fri och oberoende medborgare i Förenta Staterna; kom ihåg det — så skall min regering låta er dyrt umgälla ert obefogade nit; Lägg märke härtill, herr engelsman! (Forts;)