Dagens Nyheter – 28 mars 1867, sida 1

hvaraf hans kinder voro fuktade; gåfvo några ljudliga rop, och aflossandet af ett par pistolskott tillkänna, att afrättningen var verkställd. LXV. Solen hade gått ned med all den prakt, som är den södra hemispherens aftonhimmel egen, och hvarom vi nordbor kunna göra oss blott ett svagt begrepp. Guldgräfvarne hade slutat den brännheta dagens mödor, och nu inträdde — i Australien är en sådan temperaturförändring vanlig — en jemförelsevis kall natt. Himlen var beströdd af en oräknelig mängd tindrande stjernor. Ett fullkomligt lugn herrskade; de trötta menniskorna vederqvickte sig efter dagens strider. Brottslingarne hade gått att aflägga räkenskap — en räkenskap som var fruktansvärdare än den, hvilken de kort förut nödgats afgifva inför medmenniskor: Jurymännen hade, sedan de öfvertygat sig om att tjufvarne utstått ett hårdt men rättvist straff, gått till hvila. Lif och rörelse hade upphört i staden Amoas, och en eller annan dryckesvisa, som lät höra sig från tälten, var det enda; som bevisade att några medlemmar af detta värda samhälle ännu icke slutat det drickande, hvari de hade för vana att efter dagens mödor söka tröst. Uti ett tält; som låg vid slutet af den oregelbundna gata; hvilken var anlagd tvärsigenom den lilla kolonien satt den person som nyss förut fungerat såsom domare på en simpel trädbänk gentemot ingången:Hans ögon voro fästade på stjernorna, hvilka genom tältöppnin