Dagens Nyheter – 27 mars 1867, sida 2

— Mycken tack; min herre; utropade Carely, då han åter kände sig fri. — Jag har icke gjort mig förtjent af er erkänsla, min herre, genmälde den man; genom hvars mellankomst han blifvit räddad; vi ha endast låtit rättvisa vederfaras er. Er oskuld har blifvit bevisad, och således är nillika berättigad som hvar och en af oss att åtnjuta frihet: Fastän vi icke hafva några domstolar; skipa vi här lag och rätt likaväl som i England: Var nu så god och stig åt sidan; vi böra icke längre fördröja domens verkställande: — Men kan ingenting göras för desse män? frågade Carely, då han såg Ringers blick; i hvilken låg ett bedjande uttryck, fästad på sig: — Nej, intet, min bäste herre: De ha bekänt sitt brott, deras dom är fälld och rätten har utsatt tid och rum för exekutionen: Hvad som nu återstår är blott mekaniskt; Det går till på alldeles samma sätt i Europas civiliserade länder: — Nej, påstod Carely; Jag vill visst icke taga brottslingarne i försvar; men jag vet att vårt hemlands lagar icke stadga dödsstraff för stöld: — Sambhällsförhållandena åro olika i olika länder, ser ni, min herre; Rättsprinciperna äro desamma öfverallt; men straffens art är beroende af en mängd biomständigheter. Vi ha inga fängelser här; och säkerligen skulle ingen af oss vilja åtaga sig att göra tjenst såsom fångvaktare; Derföre är vår lagstiftving något drakonisk; men derpå förlorar vi bestämdt ingenting: Vi skola resonnera om denna sak en annan gång; nu går det icke an att vi längre uppehålla processionen: