Dagens Nyheter – 27 mars 1867, sida 2

till platsen och frågade; likasom han sjelf hade gjort, fastän i en myndigare ton; hvad som var på färde. Carely; som verkligen trott sin död vara nära förestående, och som till sin förvåning erfarit en viss saknad och bedröfvelse vid tanken på att så plötsligen skiljas ifrån lifvet; ehuru detta för honom varit föga angenämt, hoppades att den nykomne skulle uppträda till hans försvar. Härutinnan bedrog han sig icke. Så snart mannen fått veta hvarom fråga var, anställde han genast på stående fot ransakning med Carely, hvilkens oskuld snart blef ådagalagd: Den person; som blifvit bestulen, förklarade att tjufvarne varit två till antalet, och att han icke tviflade på att de båda förut tillfångatagna voro de verkliga brottslingarne. Ringer sjelf vittnade till Carelys förmån; — Jag har redan gjort honom tillräckligt mycket ondt, sade han med rörelse; låt icke äfven hans blod komma öfver mitt hufvud: Jag har nog att svara för ändå: Om jag kan gagna honom genom att öppet erkänna mitt brott, gör jag det gerna: det var jag som begick stölden om hvilken han ända till nu utan tvifvel varit fullkomligt okunnig: — Det är bra att ni tillstår hvad ni gjort, yttrade den som spelade en domares roll; derigenom undvikas en långvarig ransakning; mycket hufvudbry och många förtretligheter: Saken är nu klar; Herrar juryledamöter; ni lära icke tveka att frikänna den sist anklagade; och ni, unge man, har försynen att tacka för det att ni undsluppit döden: Stig nu åt sidan så att processionen kan fortgå.