Dagens Nyheter – 27 mars 1867, sida 1

LXIV. Carely kastade en blick öfver den väg, som var anlagd af nybyggarne och gick tvärsigenom den lilla kolonien: Han varseblef en massa menniskor, som med brådskande steg nalkades det ställe, der han befann sig. Några af dem buro på en bår tvänne män; hvilkas händer voro bakbundna. När det besynnerliga tåget kom ännu närmare; igenkände han en mängd guldgräfvare; som bodde i kolonien; och han frågade en af dem hvarom fråga var. — Åh! svarade mannen i likgiltig ton; Det är just ingenting anmärkningsvärdt; Vi medföra tvenne skälmar; som undsluppit galgen endast genom att fly från sitt fädernesland: Men hvar och en fordrar hvad honom med rätta tillkommer; så ock galgen: De ha här stulit några gpuldklimpar, derföre ämna vi nu hänga dem; Min pipa har slocknat; Vill ni vara god och låna mig litet eld? Carely gaf icke akt på denna sista fråga; ty i samma ögonblick igenkände han i fångarne sina fordna olyckskamrater Thompson och Ringer. — För Guds skull! utropade han med stark rörelse; det är väl icke er mening att mörda menniskor på detta sätt? — Hvad mevar ni? svarade den man som nyss yttrat sig. Det är bäst att ni tiger; herre; ty ni vet icke huru saken tillgått. Jag försäkrar att ingen domstol har kunnat gå tillväga med större noggrannhet och rättvisa än vi; Först sedan vi öfverbevisat dem om deras brottslighet; ha vi fällt dom öfver dem; Mörda;