Dagens Nyheter – 27 mars 1867, sida 1

såvida icke hans oskuld blefve lagd i dagen: Men någoö utsigt härtill fanns icke; alltså måste de på skiljda vägar vandra till lifvets mål, grafven. Om också de underrättelser; han erhållit dm henne, voro osanna, om hon också ännu hyste en varm tillgifyenhet för honom; om hon var öfvertygad om hans oskuld och ville binda sitt öde vid hans, skulle han icke kunna tillåta henne att till den grad uppoffra sig sjelf: — En så god och ädel qvinna — så resonnerade han — förtjenar en bättre lott än att blifva en straffad brottslings maka. Härpå riktades hans tankär åt ett ännat håll, Han utidrade; huru hon tillbragt de många år som förflutit, sedån hän lemnäde sitt fädernesland; om hon varit Hemsökt af sorger och lidanden eller om hon ännu kunde bkratta lika hjertligt och godt som fordor; om hon fortfarande bibehöll hans bild i sitt kjerta eller om hon blifvit mäka och moder och nu med hela sin själ egnade sig åt de bestyr och omsorger, hvilka ålågo henne i denna dubbla egenskap. Slutligen tänkte han på möjligheten af att hennes sol gått ned i förtid, att blomman af dödens lia blifvit skuren från stjelken, innan hon hunnit fulit utspricka, än mindre förvissna. Han var så djupt försjunken i sina drömmar att han icke förnam ett buller; som uppstod på något afstånd, och efterhand tilltog i styrka: Först efter en stund; då larmet blifvit så ljudligt, att håns hörselorganer alltför häftigt tangerades; spratt han till och lyssnade: Han steg upp, gick några alnar från tältet, och en oväntad syn tedde sig för hans blickar.