Dagens Nyheter – 26 mars 1867, sida 2

att du till slut skall lyckas fullkomligt utsläcka den låga, som nu brinner i ditt bröst och förtärer den glädje och arbetslust, du förut egde. — Jag vill icke skryta, sade Frank i en ton som var fast, utan att förråda sjelfförtroende; men jag försäkrar er, min mor, att tanken på att yppa dessa känslor, om hvilka vi tala, förefallit mig så förfärlig, så afskräckande och vidunderlig, att jag tror att jag aldrig, ej ens genom den gräsligaste tortyr; skulle kunna förmås till att tillstå dem för någon annan menniska än er. Det har gjort mig godt att för en gång öppna mitt hjerta för någon; som älskar mig och som känner mig. Men jag vill icke att vi vidare skola språka med hvarandra om detta ämne: Lofva mig att aldrig mera nämna något derom. Mary Thornway var en finkänslig qvinna; fastän hon i afseende på bildning icke stod särdeles högt: Hon förstod genast sin son. Utan att svara ett ord, tryckte hon sina läppar mot hans panna, suckade; då hon märkte huru brännhet denna var och återtog sedan sitt arbete, som hon för en stund afbrutit: d LXTIII. Det torde vara tid att vi nu upplysa våra läsare om vissa vigtiga händelser, som utöfvade ett stort inflytande på Henry Carelys lif. Hans befrielsestund var inne. Men han gladdes icke särdeles deröfver. Friheten syntes honom icke mycket värd, när hans namn var vanäradt: Huru skulle han återvinna medmen