Dagens Nyheter – 23 mars 1867, sida 2

— Edvard, yttrade Lucy, gör mig icke ledsen: Upphör att skämta; ty jag vill tala allvarsamt med er i dag: — Det gör ni ju alltid, svarade Gaylove: Men; för att nu riktigt behaga er; skall jag för en stund lägga bort mitt glada humör, blifva trumpen och allvarlig samt fråga: hvad är det egentligen ni vill? Tycker ni att jag icke kläder mig med nog smak? — Jag bryr mig ej om, huru ni kläder er; sådana bisaker fäster jag mig ej vid, lydde Lucys svar. — Det är ledsamt att höra, Lu; att ni icke har ett öppet öga för hvad som är skönt, yttrade Gaylove i skämtande ton. Jag har gjort allt för att behaga er; i den tron att en elegant och modern drägt öfverensstämde med er smak; — Jag har ju sagt er att det nu icke är fråga om er yttre personlighet; sade Lucy: Jag är visserligen blott en ung flicka; som måhända med skäl kan kallas oförståndig; men jag rår icke för att jag ibland tänker på allvarliga ämnen: Det är hög tid att vi båda börja bli kloka och omtänksamma — Tala icke såder, afbröt henne Gaylove: Vi skola i stället komma ihåg att halfva pröfvotiden nu är gången till ända: Sedan blir det bröllopp af, och då skall glädjen stå högt i tak, det lofvar jag. — Jag ämnade just tala om vårt giftermål, yttrade Lucy. Visserligen är jag, såsom jag nyss sade, ännu ung och oerfaren; men så mycket vet jag ändock att man storligen missräknar sig, om man tror att bröllopsdansen skall räcka genom hela lifvet: Man måste; innan man gifter sig; förvissa sig om att man icke