Dagens Nyheter – 23 mars 1867, sida 2

Domaren. Se så Pettersson... Tala nu vackert m hvar du är född. Nog må du tro att jag ser utt du är född. Pettersson. Ja du ser, ja,... (får syn på en M. stadetjenarne)... Men der står ju han, som ag tjente hos på Hörningsnäs; — Vill du bara känna igen mej du! Domaren. Nej, kära Pettersson, den der är stadsjjenare, han, och har inte sett Hörningsnäs en ång. ij Pettersson. Det vore då sjelfva fan. Nu vill jag ha domen, kom ihåg det, och sitt inte der å huttla längre. Domaren. Men prestbetyget, kära... Pettersson (afbrytande). Nå det var då en krabat att vara envis! Tycker du om mej så rysligt efter du vill ha mej qvar? Domaren. Du är alldeles för mycket upprörd i dag, Pettersson, jag varnar dig för sådant. Jag har varit mycket beskedlig emot dig. Pettersson. Jo det var en vacker beskedlighet, att hålla mig inne i 4 månader för en gammal stekpanna. Nej, hör du, sånader domare hade di i Jerusalem och derför brann stan upp! Hör på, kan du säga mig en sak: hvem passar bäst till domare, du eller jag? Domaren. Pettersson! Pettersson! akta dig! Pettersson börjar ett opassande svar... Domaren (afbrytande häftigt). Tyst Pettersson! Ser du, allmänna åklagaren här påstår att du stulit klöfver också, hvad säger du om det? Pettersson. Hva ä de för en karl, allmänna åklagaren, den vill jag si. Domaren (visande på stadsfiskal Silfversparre). Jo, ser du, här står han. Pettersson. Klöfver sa du... Nej sir du, den gubben går inte... Nog har jag sått klöfver, men inte har jag stulit nån, de kan du sätta dej på. Domaren. Hör du nu, Pettersson, vill du inte tala om hvar du är född? Vi ska inte bry oss om klöfvern? Pettersson (knytande näfven). Usch, sån uschelhet, att man skall stå här å bli nerskälld för klöfver å jernpannor å tocke der. Släpp mej bara 108, de säjer ja er. Hva har ni me mej å öra e Domaren (till allmänna åklagaren). Tror stadsfiskalen, att vi kunna få några upplysningar om den här karlen? Stadsfiskal Silfversparre. Nej, herr rådman, karlen är bestämdt tokig, och som doktor Blachet äfven intygat detta, kan jag ej, oaktadt sundhetskollegium påstått honom hafva vid stöldens begående varit vid sina sinnens fulla bruk, yrka något ansvar å horom för den begångna stölden. Efter hållen öfverläggning resolverade domstolen, att Pettersson för första resans snatteri skulle böta 25 rdr samt öfverlemnas till öfverståthållareembetet, hvilket egde att sätta honom på fri fot, såvida ej särskildt hinder mötte. Domaren. Sätt ner honom igen! Pettersson (ursinnig). Sätt ner honom, ja!... Men den som borde sättas ner, det vore du det! Att karlen under så långvarigt innesittande i fängelse fortfarit med sitt besynnerliga uppförande tyckes vara bevis på att han ej är vid sina sinnens fulla bruk. Ar han detta; så har sällan någon anklagad förmått vara så konseqvent i förställning.