Dagens Nyheter – 22 mars 1867, sida 3

Article Image
Hvatjohanda Misslyokad harfångst. En dagiförliden vecka, vid 8-tiden på morgonen, syntes en frodig gumma komma rulltande utför Saltmätaregränd, mödosamt knogande på ett par s. k. klädkorgar, hvari lågo diverse småsaker, bland annat en hare. Som gumman bar de begge korgarne, en under hvardera armen, med bottnarne vända åt sig, så var äfven tillfälle för den skådelystne att beundra det brokiga innehållet, bland hvilket haren otvifvelaktigt var den förnämsta pjesen. En sämre klädd mansperson, som råkade möta den korgbärande madamen och vid en hastig blick åt sidan upptäckte den ståtlige haren, skyndade gig att med qvickt begagnande af sina långa fingrar annamma densamma. Gumman larfvade, utan att känna avigtförlustens, med förnöjd min vidare nedåt munkbron; men ett stadsbud, som råkat åse cfångsten skyndade hastande och i fyrsprång efter cjägarene, hvilken med nästan samma fart som en hare satte iväg uppåt Westerlånggatan, slutligen kastande haren i bufvudet på det förföljande stadsbudet. Denne upptog triumferande den vilsekomna haren och, föraktande att vidare eftersätta den flyende, företog han sig i stället att göra helt höger om och uppsöka den ännu ej ondt anande torggumman, hvilken nu hunnit ned till Munkbron. Det enda åskådaren af ofvanberättade csjägarescen vidare kunde, på det långa afståndet, åse, var, att efter en, som det syntes, liflig debatt emellan gumman och stadsbudet, begge följdes åt in på en af de många vid Munkbron belägna krogarne. Över Et Corps de Garde. (Ur en samling tillfälligbewsverser, tryckt 1765). Här: I. Nästet. Har. Ofta. Onyttiga: Tidsfördrif. Och: Laglösa. Laster. Vunnit: Borgarrätt. Oskulden: Borde: Aga. Härifrån. Sitt: Hägn. Men: Då. Gudlösheten: Göres. Biltog: . Hos: Arbart: Folk: Och. Söker. Här; Sin: Fristad: Fängsla: Henne. Evigt. Och. N Kom. Ihog. Til. En: God. Vakt. Hörer. Mera. An: Vaka. Och. Svärja, Fotografienszs underbara verkningar. Under denna rubrik meddelar tidningen aReforma följande giftermålshistoria: En ung vacker flicka i Hamburg var mycket frikostig med utdelande af sitt fotografiporträtt till vänner och bekanta. Så bytte hon också kort med en ungdomsväninna, som stod i begrepp att såsom brud resa till det himmelska riket, och följden blef att bennes konterfej i de nygiftas album fick göra resan till congo-theets hemland. Der fick det unga paret en dag besök af en yankee. Unga fruar tänka alltid på sina ogifta väninnors framtid, till och med om dessa äro skiljde från dem genom ett ansenligt antal breddgrader. Vår unga fru hade synnerligt utvecklade antag i den vägen och det var derför icke utan afsigt som hon föreslog yankeen att se litet närmare på hennes album; som låg uppslaget på hennes bord. Hvad hände! Den uuge mannen frapperades vid åsynen af den vackra hamburgskans porträtt; det behagade honom öfvermåttan, och då han hörde att hon var ogift skref han, såsom en äkta, rättfram yankee följande bref till fadrer: Skicka mig genas er dotter, n; b. om originalet liknar porträttet. Jag är enkling och har en son på 8 år. Våra porträtter följa härhos; Pengar har jag mer än jag behöfver. Till resan följa 3,600 rdr. Alltså: ett oförtöfvadt ja; ty jag har brådtom i följd af mina stora affärer.c Yankeens porträtt fann nåd för den skönas ögon. Fadren rådförde sig med en advokat och denne utropade genast clyckan står den djerfve bila, och i nästa månad reser den unga hamburgerflickan till det himmelska riket — och antagligen med detsamma till Hymens. God förtjenst på gamla klä: der. En klädmäklare hade häromdagen instämt bolaget för anläggande af jernbanor inom London till vederbörlig domstol med yrkande om en skadeersättning af 22,500 rdr rmt; på grund deraf att han nödgats flytta från ett af nämnde bolag inköpt hus, hvilket var beläget i en trakt, som var synnerligen förmånlig för handel med gamla kläder. Hans förtjenst på rörelsen hade uppgått till 8,550 rdr om året och dessutom hade han ett lager inne; som var värdt 14,400 rdr och hvilket han nu skulle nödgas hastigt realisera, hvarigenom han antagligen skulle tillfogas en förlust af 7,200 rdr. Bfter vidlyftiga öfverläggningar afgjordes saken på det sätt; att käranden förklarade sig nöjd med en godtgörelse af 8,100 rdr, cehuru han bestämdt blef

22 mars 1867, sida 3

Thumbnail