Dagens Nyheter – 22 mars 1867, sida 2

nästan hvarje natt, en gång hade fladdrat i all sin yppighet kring hans skuldror? Kunde han väl förgäta att han burit henne på sina armar och att hennes hjerta klappat raot hans? Nej: Och då han mindes detta; kunde han väl, om också han aldrig så gerna ville det, mot henne iakttaga ett stelt uppförande? Då Lucy hörde sin far och Frank sawtala med hvarandra, kunde hon, fastän hon icke bade det ringaste begrepp om affärer, ej annat än märka, att den unge mannen hade ett klart förstånd och ädla grundsatser. Hvad hon hos honom mest tyckte om var hans tillgifvenhet för hennes far. Hon fann, då hon gaf akt på Franks beteende, att han gjorde allt för att tillfreddsställa sin principal; att det var honom en glädje, om han kunde bevisa honom en tjenst eller uppfylla hans önskningar, innan han ännu hunnit uttala dem. Hon måste högakta en sådan yngling; och hon tänkte mången gång att hennes far hade rätt, då han sade att det skulle vara lyckligt om Gaylove, hennes fästman; vore litet mera lik Thornway. ; Allteftersom hennes förstånd utvecklade, började hon naturligtvis inse nödvändigheten af att ba en garanti för sin framtida lycka. Visserligen hade bon icke kunskap om huru Gaylove använde en del af sin tid; men att han var fallen för nöjen; det visste bon: Många af hans egenskaper kunde hon icke gilla. Hon började tycka att de ämnen, han talade om; voro så hvardagliga och intresselösa ijemförelse med hennes fars och Frank Thornways resonnemanger. För att kunna yttra sig såsom de, fordrades insigter och håg för allvarliga sysselsättningar: r (Forts:)