Dagens Nyheter – 21 mars 1867, sida 3

lugn, medan han sjelf reste sig upp i trillan och försökte fatta tömmarne: Under det han härmed var sysselsatt, passerade det ena bjulet öfver en stor sten. Åkdonet lutades Härvid åt sidan; byggmästaren förlorade jemvigten samt föll till marken. Lucy hvilken hittills suttit tyst; ehuru förskräckt, hade icke sett honom falla förrän bon uppgaf ett ljudeligt ångestrop och beredde sig till att hoppa efter sin far; som nu låg på landsvägen: — För Guds skull, sitt stilla; ropade i detta ögonblick en röst, och hon varseblef en person, som kom springande midt emot den skenande hästen; En kraftig arm omfattade tyglarne; och det skrämda djuret fann sig, mot sin vilja, tvunget att stanna: Denne hjelpare i nödens stund var ingen annan än Frank Thornway. Han trädde fram, bugade sig och sade i en ton; som vittnade om det lifligaste deltagande: — Nu kan ni stiga ur; mamsell Freestone. Hon reste sig upp; men i detsamma började hästen slå bakut och visa tecken till att han hade god lust att återtaga sitt lifliga lopp: Hon nedsjönk åter på sätet; gripen af ytterlig förskräckelse. Utan att säga ett enda ord; hoppade Frank upp i åkdonet, tog den halft vanmäktiga flickan på sina armar; och i nä sta ögonblick befunno sig båda helbregda på marken. Han höll sin arm en stund lindad om hennes lif; och med en stämma; som darrade af rörelse, frågade han: — År ni på något sätt skadad? Säg mig om ni är skadad!