LX. Hr Freestone blef naturligtvis glad öfver att han erhållit det vinstbringande uppdraget att bygga de båda husen åt herr Belleville; Han visste, att han härför hade att tacka sin kassör och de ord; hvarmed han lyckönskade denne voro utmärkt hjertliga: — Här ha vi nu ett exempel på huru långt man kan komma genom flit och en fast vilja; sade han; Thornway, vi skola göra allt för att byggnaden på Manor House må blifva ett riktigt mästerstycke: Vi skola fara dit en dag och se hurudan belägenheten är: Man bestämde sig för att resa en söndag; vädret var herrligt och herr Freestone vid ett briljant humör: Han hade fått i sitt hufvud att Lucy skulle följa med på färden; ty hon behöfde väl, såsom han uttryckte sig; chemta frisk luft och öfva sig i konsten att köra: Trogen sin föresats att hålla sig på ett så långt afstånd som möjligt från Lucy; förklarade Frank att han för sin del helst ville tillryggalägga vägen till fots, emedan den icke var särdeles lång: Herr Freestone frågåde om han var räddjför att flickan skulle köra omkull med honom: — Nej; visst icke; svarade den unge mannen; men motionen skall göra mig godt: Byggmästaren hade ingenting att säga häremot. Emellertid tyckte han icke riktigt om att Frank på sådant sätt skiljde sig från sällskapet och yttrade något derom till sin dotter, när han tagit plats bredvid henne i åkdonet. — Ja; jag medgifver att äfven jag finner hr Thornways uppförande besynnerligt; sade Lucy