Dagens Nyheter – 20 mars 1867, sida 2

än han borde, måste man dock antaga att han nu ångrat sig, när han sett följderna af sitt felsteg. Min tro är att han nu, om han åter blir upptagen såsom barn i detta hus, skall på allt sätt bemöda sig att göra sig förtjent af den godhet, som derigenom blifvit honom bevisad. Jag har ej sett och talat med honom på länge; men jag känner honom tillräckligt väl, för att veta att han ingenting högre önskar än att ånyo komma i det förhållande, hvari han förut stått till oss. Han besöker oss aldrig; dertill är han för stolt; och jag tycker om att han icke vill förödmjuka sig. Freestone, jag försäkrar er, att om ni för en enda gång i ert lif ville gifva med er, skulle : . — Nej, nu slår klockan tu; och jag måste nödvändigt tala med uppsyningsmannen, som nu går öfver gården, utropade herr Freestone, i det han hastigt steg upp från stolen, fattade sin hatt och lemnade rummet, — Hvad det är illa gjordt af honom att behandla den stackars gossen på ett så hjertlöst sätt, mumlade frun. — Säg mig, mamma, frågade Lucy, som nyss förut inträdt i rummet; hvarföre Robert har lemnat 038. Jag har flera gånger bedt pappa upplysa mig om orsaken härtill; men han svarar alltid att Robert burit sig illa åt och att han icke vill se hans ansigte mera, Detta är allt hvad jag får veta. — Det är verkligen oförsvarligt af honom att vara så sträng och oförsonlig mot ett barn, för hvars föräldrar han påstod sig hysa den innerligaste tillgifvenhet; yttrade fru Freestone. Ett sådant slags tillgifvenhet är icke mycket att sätta värde på; Döm sjelf Lucy; Egent