Dagens Nyheter – 20 mars 1867, sida 2

favorit, likasom Thornway; hvilken han fram håller såsom ett mönster för alla menniskor. — Har verkligen herr Thornway handlat så ridderligt mot Robert? frågade Lucy, utan att gifva akt på sin mors sista yttrande. Jag har icke kunnat tro det om bonom. Han ser så tafatt ut, att man har svårt att tro några ädlare känslor bo inom hans bröst: Om det varit Edvard Gaylove, skulle jag icke alls ha blifvit förvånad. — Jag tycker att Thornways handlingssätt icke är så fasligt prisvärdt, anmärkte fru Freestone, Han lät den stackars gossen förödmjuka sig alldeles tillräckligt för honom ändå. — Och hvad han måste ha lidit; återtog Lucy; tänkande på Frank, under den tid då han var föraktad af alla mennniskor, ehuru han visste med sig sjelf att han intet ondt gjordt! Detta påminner verkligen om sådana tilldragelser; som beskrifvas i romaner — och jag är mycket förtjust i romaner. Förut har jag icke känt det minsta intresse för Thornway; jag har till och med snarare haft en viss antipati mot honom; ty hans utseende har förefaliit mig högst tråkigt. Men händanefter skall jag värdera honom mera, sedan jag kommit underfund med att han har förtjenster, som många andra sakna. Vet ni, mamma, jag tycker redan, när jag nu i inbillningen ser hans bild framför mig, att han ändå icke är så ful. Lucy Freestone ändrade från och med denna dag sitt uppförande mot Frank; Under andra förhållanden skulle han ha gladt sig häröfver; men som sakerna nu stodo, bidrog hennes vän