Dagens Nyheter – 19 mars 1867, sida 3

påföljd och Larsson hemtas från arbetsinraättningen. Riksdagen. Sammanträden i går afton. Första kammaren. Kammaren beslöt; i enlighet med talmannens framställning, att föredragningen af statsutskottets betänkanden; rörande regleringen af utgifterna under riksstatens fem första hufvudtitlar, skall begynna tisdagen den 26 dennes, samt föredragningen af bevillningsutskottets utlåtande, angående tullbevillningar, företagas i morgon med undantag för åtskilliga artiklar såsom kaffe; socker, tobak, m. fl. Derefter förekom bankoutskottets utlåtande JM 13 med förslag, att af bankovinsten för 1865 skall till riksgäldskontoret öfverlemnas en million riksdaler, men de öfriga 800,000 rdr användas till bankens egna ändamål. Mot detta förslag uppträdde hrr Malmsten, Heykensköld, Wallenberg, frih. Silfversköld, frih; Bildt, hrr Nerdström, Wern och E. W. Nordenfelt, hvilka, efter att hafva framställt yrkanden dels i enlighet med hr Malmstens reservation — afseende hela vinstens öfverlemnande till riksgäldskontoret — dels i enlighet med ett af herr Wallenberg väckt förslag om såväl 1865 som 1866 års vinsters ingående till statsverket vid 1867 och 1868 års slut, förenade sig om ett af hr Faxe framställdt förslag, att kammaren, med bifall till hr Malmstens reservation, måtte anmoda bankoutskottet att inkomma med förslag om användande af 1866 års bankovinst: Hr Schartau, frih. C. A. RBaab och Tersmeden; grefve Henning Hamilton, hrr Tornerhjelm; Ekenman, frih. Schwerin, Beck-Friis, hr RBeutersvärd va: fl: förenade sig slutligen om yrkandet å återremiss: Vid votering emellan båda dessa yrkanden segrade det förstnämnda. Andra Kammaren: Frågan om användandet af den upplupna bankovinsten diskuterades länge och lifligt. Tvenne partier kämpade emot hvarandra. Det ena partiet ansåg att bankovinsten; 1,895,193 rdr, bör, i enlighet med bankoutskottets hemställan, så fördelas, att en million deraf lemnas till riksgäldskontoret för statens allmänna behof och återstoden användes för bankens egna ändamål: Det andra partier yrkade att hela beloppet måtte öfverlemnas till riksgäldskontoret. Hr De Mare tyckte deremot, att hela summan bör reserveras åt banken: Hr Stråle sade att nästan ingen bank i verlden är solidare än vår riksbank för närvarande: De högt beräknade inkomsterna för året utgöra omkring 37 millioner och de föreslagna utgifterna 44 millioner. Staten behöfver således för sina utgifters bestridande hvarje öre af bankovinsten. Ar det förnuftigt att höja beskattningen, för att banken må komma i tillfälle att låna ut pengar åt jordbrukarne? — Hr Lindström delade fullkomligt hr Stråles åsigt. Följden af att låta banken använda medlen blir en utomordentlig beskattning, hvilken kan tålas då utomordentliga anledningar förefinnas, men icke då förhållandena äro sådana som nu. Hr De Mare, som talade i alldeles motsatt riktning mot de två första talarne, ansåg att banken välbehöfverkonsolideras. Det skulle se helt annorlunda ut i landet, om bankens ställning vore så lysande, som hr Stråle lät påskina. Man bör nedpruta statsutgifterna så att de kunna betäckas af inkomsterna, så blir ingen skatteförhöjning behöflig: — Herr Rosenberg påpekade att man, då de ordinarie inkomsterna ej räcka till; har endast tre utvägar till att fylla bristen: antingen skall man låna, eller höja bevillningen, eller använda alla de medel man eger och kan sammanskrapa:; Den enskilde är dålig hushållare, om han lånar; för att bestrida sina dagliga behof; det samma kan man säga om staten: Att höja bevillningen skall uppväcka mycken klagan och stort missnöje. Det är sålunda bäst att begagna bankovinsten, så långt den räcker. Hr Hörnfeldt påminde om nödvändigheten af att spara ihop medel, så att riksbanken, då de enskilda bankernas oktrojer upphöra, må kunna åtminstone i en viss mån tillfredsställa lånebehofvet; och tillstyrkte bifall till utskottets hemställan. Er Bergström yttrade: Får banken år från år hopa skatt på skatt, bli vi snart allesammans ekonomiska trälar under densamma. Frih: Liljencrantz ansåg alldeles onödigt att öka den metalliska valutan. Jordbrukets betryck är för stort, för att det skall kunna bhjelpas med 895,000 rdr, och man må icke börja kapitalisera, om man måste pålägga nya bördor; — Hr Agardh fann utskottets förslag vara riktigt. Om man spar 800,000 rdr om året, får man en vacker summa om tio år härefter: Det beböfs pengar i riksbanken, om de enskilda bankerna upphöra; Man bör ej af stundens förläoenhet låta förmå sig att vidtaga åtgärder; som