Dagens Nyheter – 19 mars 1867, sida 2

herr Freestone? Hvad säger ni derom att jag kan med qvittenser af samma lydelse, som den jag nu uppläst, bevisa att Robert Blackburn tagit tjugufem pund af mig, så ofta jag tagit femtio pund af er? Vill ni att jag skall inlemna dem alla till rätten och tillika offentligen gifva tillkänna ett skurkstreck, som herr Blackburn äfvenledes begått, och som ni och Thornway inbillar er vara kändt endast af er sjelfva? Jag kan göra detta: Trotsa mig; och jag gör det: Denne er unge slägtinge; hvilkens brottslighet ni på allt sätt sökt hålla hemlig; blir då sanärad; ett föremål för allmänt förakt: Nu vet ni huru mycket ondt jag kan tillskynda er och er familj, och jag hoppas att ni känner mig tillräckligt väl, för att inse att jag icke skall tveka att begagna min makt; ifall ni drifver mig till det yttersta: Låt mig nu höra; om det skall bli fred eller krig mellan oss. Det står er fritt att välja; för mig är det alldeles likgiltigt hvilket beslut ni fattar. Jag är beredd på både det ena och andra: Herr Freestone var en man med mycken känsla; och han egde derföre icke samma förmåga att beherrska sig som Cleverdon. Tanken på att Robert -— sonen till en man; hvilken han alltid högt värderat; och för hvilken han hyst en innerlig vänskap — sjunkit så djupt i brottets dy nedslog honom till den grad, att han på en lång stund icke förmådde uttala ett enda ord. Han sjönk ned i en stol och förblef under flera minuter alldeles orörlig: OCleverdon stod lutad mot pulpeten och väntade under tystnad att den stackars mannen skulle yttra sig: Omsider såg herr Freestone upp, och då han fann