ms förstådd, gjorde jag icke? utropade herr Freestone, hvilkens förbittring nu stigit till sin höjd: Om ni vill att jag skall yttra mig ännu tydligare, så skall jag uppfylla er önskan. Gå efter ett par poliskonstaplar; Thornway! Denne beredde sig att lyda sin principals befallning. — Stanna ett ögonblick; min unge vän; sade herr Cleverdon med en viss tonvigt på det sista ordet; jag tror att denne herre skall ändra åsigt; när vi få resonnera med hvarandra en stund: Hörpå; herr Freestone; antag att ni anklagar mig vid domstol, antag — jag får fästa er uppmärksamhet på att detta är blott suppositioner — antag, säger jag, att jag blir af ju ryn förklarad skyldig och antag att jag då inför rätten bevisar att er unge slägtinge; herr Robert Blackburn varit min medbrottsling och under en lång tid med mig delat vinsten; huru vill ni då göra? — Robert! stammade herr Freestone och blef blek som ett lik i ansigtet. — Ja, just han, återtog herr Cleverdon; i det han helt lugnt tog sig en pris snus: Huru skall ni då bete er? frågar jag ännu en gång. Han tog upp ett papper, som han hade för: varat i sin plånbok och visade det för den för vånade byggmästaren: — Jag vill icke lemna denna handling i ers händer, sade han; ty den är för mig af stort värde; men jag skall uppläsa dess innehåll för er, om ni bebagar låna mig ert öra: Af hen Cleverdon har jag .emottagit tjugufem pund utgörande min andel i den vinst; som vår ge mensamma affär (den Freestoneska) inbragt Robert Blackburn ,:;: Hvad säger ni om detta