gen längre än till räkenskaperna för den sednast förflutna månaden. Men han gick icke desto mindre vida längre tillbaka; och öfverallt fann han sig bedragen i sin förhoppning att påträffa någon oriktighet; När han omsider beslöt upphöra med sitt fruktlösa arbete — han hade då dermed varit sysselsatt omkring sex veckor — föll det honom in att kasta en blick på de förteckningar öfver förskottssummor, som herr Cleverdon under hvarje månads lopp mottagit för utgifters bestridande. Att någt af dessa belopp var oriktigt kunde icke gerna antagas; ty de hade införts af herr Cleverdon i herr Freestones närvaro, och förteckningarne voro således att anse såsom gqvittenser: Den summa; hvarmed hvar och en af dem slutade, hade under den ihärdiga revision, som försiggått blifvit jemförd och befunnits öfverensstämma med det belopp; som i räkenskaperna för samma månad var upp taget under denna rubrik: Frank blef icke litet förvånad, då han i den förteckning, på hvilken han händelsevis kommit att kasta ögonen; fann ett stort fel vara begånget. Sjelfva additionen var oriktig; summan femtio pund mindre än den rätteligen skulle ha varit. Han genomsåg enahanda förteckning för en annan månad och upptäckte samma fel; hvilket efter hvad han snart kom underfund med, fanns på hvarje sådan förteckning. Den hederlige gossen ryste; detta öfverallt återkommande fel kunde icke ha sin orsak i missräkning; Det var tydligen ett bedrägeri som under en längre tid bedrifvits: Men Frank visste att herr Freestone hade för vana; att alltid granska dessa förteckningar