Dagens Nyheter – 16 mars 1867, sida 3

sig en betydlig inskränkning. Kaffe har väl insmugit sig här och der, men dock ännu icke blifvit ett dagligt behof. Det är egentligen s. k: bjäfs och mnippersaker, såsom ringar, speglar, fickur, pipor med grannt tillbehör, m. m. och framför allt cigarrer, som lockat ungdomen i de väl försedda handelsbodarne. Kullorna röka cigarr, med lika god smak som karlarne och det är numera icke sällsynt att se de yngre bland dem svänga sig i krinoliner, snörkängor och tunna skor, hvilket, jemte en i öfrigt äfven framstickande behagsjuka, är ett i sednare tider insmuggladt långods från de bygder, de besöka under sina utvandringar. Hvad sedligheten angår, torde den måhända kunna vid lagtima tingen uthärda jemförelse med förhållandet inom de flesta grannsocknarne; dock är det obestridligt att den är i ett märkbart aftagande mot förr; Flärd och lättsinne insmyga sig mer och mer, särdeles bland ungdomen, och domböckerna lemna icke heller synnerligen fördelaktiga vittnesbörd, så vidt det gäller sådana förhållanden, som i allmänhet äro föremål för lagens näpst. Lefnadsvilkoren äro mera under än öfver medelmåttan. Skulderna hafva oaktadt betydligt höjda arbetslöner, ökats under de sist förflutna 20 åren. Härtill har visserligen den rådande lyxen i kläder och hvarjehanda öfverflödsvaror icke litet bidragit; men förnämsta orsaken härtill torde dock ligga i jordförbättringar och utvidgningar i odlingsväg, samt vidhängande följder af den tryckande storskifteskostnaden. Byggnadssättet har efter hand fått en mera tidsenlig och beqväm utvidgning; Dock vidhålles ännu, särdeles i de aflägsnare byarne; ganska allmänt de trånga, mörka och derföre äfven mindre renliga bostäderna med kammare och hvardagsstuga samt talrika, tätt intill hvarandra hopbyggda uthus. De fattigare hafva dock ofta äfven kreaturen i sjelfva stugan, som då till ena hälften är boningshus och till den andra ladugård. Karakteristiskt är ock, att äfven vid nya gårdars anläggning på platser med fri och herrlig utsigt stugan och öfriga byggnader vanligen vändas och hopträngas på ett sätt, som i möjligaste måtto motverkar dessa naturliga fördelar. Morafolket är utmärkt för sin stora skicklighet i flera olikaslags handaslöjder. En del af dessa alster afyttra de personligen kring nästan alla delar af fäderneslandet och äro derigenom ganska ofta vidt beresta. Kullorna, som sysselsätta sig med hårarbete, utsträcka icke sällan sina färder äfven till fremmande land, såsom Danmark; Tyskland och England, men stundom äfven till Frankrike, Ryssland och Amerika: I Danmark och Tyskland bibehålla de vanligen sina drägter såsom i dessa länder särdeles rekommenderande; men i de andra länderna omkläda de sig efter tidens sed till eleganta fruntimmer och hafva såsom sådana och i egenskap af cartister någongång blifvit införda äfven i de högsta sällskapskretsar. De hafva i allmänhet mycken lätthet att göra sig förstådda utomlands, särdeles i England, hvars språk flere både män och qvinnor tala rätt ledigt och hvarpå somliga hafva både bibel och andra böcker. Resande engelsmän och amerikanare hafva vid ankomsten till Mora mer än en gång med glädje och förvåning funnit sig vara förstådda af de vidtberesta bland detta folk och med dem kunnat underhålla samtal på sitt eget modersmål. Mången uttrycker sig ock rätt bra på bruten tyska. Under sitt vistande utrikes samla och hemsända de ofta rätt vackra summor; exempel finnes, att en enda kulla under ett års tid från England bemskickat omkring 2000 rdr. Dessa penningeremisser, likasom i allmänbet den utrikesbrefvexlingen, går vanligen genom pastor. Brefven äro ock ibland skrifna på fremmande språk: Det lönande arbetet kan väl för längre tider qvarhålla dem i fremmande land, men minnet af hembygdens blånande berg och återspeglande sjöar följer dem öfverallt och drager dem slutligen tillbaka. Vid återkomsten äro de då i sin granna utstyrsel nära nog oigenkänliga och finna sig icke heller rätt hemmastadda, förrän de aflagt de lånta fjädrarne och återtagit den gamla sockendrägten, hvilket utbyte ock göres så fort som möjligt: Stundom händer dock, att de i utlandet, ja i sjelfva Ryssland, ingå äktenskap och blifva för alltid bundna vid en fremmande jord. Sedan de bringat sig upp till välmåga, hvilket är ganska vanligt, kunna väl dessa efter flera års frånvaro återkomma på besök, men vända snart tillbaka. Det händer dock, att en kulla, sedan hon blifvit enka, stannar i bembygden för alltid, sedan hon återsett dess i hennes ögon oförlikneliga natur; De af gammalt brukliga bröllopsceremonierna äro nästan helt och hållet bortlagda: Sjelfva kalasen äro sällsynta och ännu mer dans och kortspel: Denna välgörande förändring får tillskrifvas läseriet; Brud soch brudgum begagna vid dessa tillfällen endast den vanliga högtidsdrägten och vigseln förrättas i någon af prestgårdarne. Bland de gamle folksederna fortlefva endast bruket att vid färden till julottan begagna bloss, RA AT lm nde dT nl LTR NR