hvari ban kommit till den unga flickan; manas till förbättring, snarare blef efterhand mera utsväfvande. Han resonnerade med honom; han bad honom på det mest enträgna vis förändra sitt lefnadssätt. Han föreställde honom det föraktliga uti att genom omåttlighet förstöra de andliga och fysiska krafter, som blifvit honom af skaparen förlänade. Han erinrade honom om, att många menniskor; af hvilka det kunnat blifva något stort; genom dåliga vanor alldeles förderfvats och; i stället för att uträtta något godt för sina likar, blifvit fullkomligt odugliga. Han vädjade till hans ambition, förklarande att han skulle sjunka i alla dygdiga och renbjertade personers aktning genom att tillåta sig sjelf att utöfva handlingar, som icke gerna kunde sägas vara annat än lastbara; Han fästade hans uppmärksamhet derpå att herr Freestone, då han såg att han icke bättrade sig, efter all sannolikhet skulle vägra sitt bifall till det tillämnade giftermålets fullbordande; när pröfvotiden en gång tilländagått. Det var med en sådan ifver och värma han språkade med Gaylove om detta ämne; att man skulle ha kunnat tro honom tala för sin egen framtida lyckas betryggande: ; Han insåg mer än väl att Robert Blackburn å sin sida sökte utplåna de intryck, hans uppmaningar och råd gjorde på Gaylowe. (Forts:)