Dagens Nyheter – 15 mars 1867, sida 3

Minnestecksing öfver en skogvaktare. I Jägarförbundets Nya Tidskrift läses följande om skogvaktaren vid Fogelsta och Julita gårds säterier i Södermanland, August Sörberg, död 1866 vid 42 års ålder. Häfden förtäljer, att forntidens fostbrödralag var ett oupplösligt band. De som knutit ett sådant voro oskiljaktiga i lifvet och följdes vanligen i döden. Med iakttagande af skilnaden mellan forutid och nutid kan detta äfven tillämpas på de båda män, Undberg och Sörberg; hvilka, i sin hembygd kända såsom oskiljaktiga jagtkamrater, nu ock följts åt till hvila från arbetet. Då vi öfver den förre ristat en enkel runa), vilja vi ej glömma den andra. Den senares lefnads saga är lika enkel som den förres, men kan ändock vara värd att i få ord förtäljas, såsom ett återljud af det minne Sörberg lemnat efter sig och såsom ett föredöme för alla hans yrkeskamrater. Liksom stallbrodern höll Sörberg allting i utmärkt godt skick å den mark, der han skötte jagt och skogshushållning. Han egde alla goda egenskaper en skogvaktare kan ha, utom helsan, ja, bans brinnande ifver för sin syssla satte honom i stånd till ansträngningar, som hans sjuklighet tycktes göra omöjliga. Sörbergs hemlif var utmärkt af den största ordentlighet; kom man in i hans bostad, som föröfrigt röjde välstånd och trefnad, så såg man straxt, att mannen var en ordningens man. WSina lediga stunder, och sådana har ju skogvaktaren ock, begagnade han med stor omtanke och till myckeu båtnad för honom sjelf, emedan han var en händig karl och var både snickare, urmakare och byggmästare. Vid sin död, som föranleddes af den obotliga sjukdom i pjurarne, hvilken så ofta gör slut på oömma jägare, lemnade han åt sin familj en vacker sparpenning. Sådana skola arbetets män vara! De voro verkligen ett par ovanliga karlar, dessa båda skogvaktare, och i handlingssätt voro de ett par tvillingbröder. Samma stränghet i grundsatser, samma ifver för skogshushållning och jagtvård, samma öfverensstämmelse och ömsesidiga bängifvenhet. När den ene var sjuk, skötte den andra med fördubblad ansträngning kamratens tjenst. Hvad jagten inbringade, det delties i två brödralotter, om ock blott den ene haft jagtlycka. Båda skydde lika mycket att sällskapa med jagtfläskan. Man hörde dem säga: en enda sup kan en karl bära för någon gång, men den som tar två han tar snart tre, och med den som tar tre kan man göra hvad man vill. Vi måste behålla vårt oberoende; eftersom vi ha tjenster att sköta Det är on själanjutning att finx sådant sedligi allvar och sådan känsla för ar betets heder, som hos dessa simpla skogvaktare! De visste, de kände så mäktigt inom sig sjelfva, dessa arbetets män, att, om allt skall gå väl; bör en hvar stå på sin post och vara trofast äfven i det lilla. Dylika män ingripa väl ej i verldshändelserna, men de fylla de platser, der Försynen ställt dem, med lika heder, som andra bekläda äreställen; De senare kuana liknas vid de stora floderna, hvilkas namn enhvar känner, de förra äro att förlikna vid bäckarne, som obemärkta rinna fram i skogarnes dunkla gömslen: —! 4) I fjol införd i Dagens Nyheter.