Dagens Nyheter – 15 mars 1867, sida 2

gripna, började han fundera på, om ingen annan utväg till räddning fanns. På en vind varseblef han en liten dörr, som ledde till en skrubb. Han drog Thompson med sig dit, och inom ett ögonblick voro de båda männen gömda i skrubben. En åttondels minut sednare; sprungo polisbetjenterne öfver vinden och försvunno genom gluggen i den bortre ändan deraf. Knappt hade den siste af dem krupit in i det närmaste huset, förrän Ringer öppnade skrubbdörren och hviskade till sin vän: — Nu; Jem; eller aldrig! Följ mig, men var qviek i rörelserna. De gingo ned utför trappan och utträdde genom porten på gatan. Mörker och tystnad herrskade derute; Ringer fästade sin kamrats uppmärksamhet på ett ljussken som -framträngde från en vindsglugg ett par hus ifrån det utanför hvilket de stodo. — Godt; sade han; vi ha minst tio minuter på oss. Nu gäller det att begagna tiden; Låt se, Joe, att ni engång i ert lif kan få fart i benen; Kom ihog, att Norfolks-ön väntar er, ifall ni blir fasttagen; Tanken härpå bör vara en kraftig sporre. Hitåt! De satte sig i rörelse åt det angifna hållet. Polistjenstemännen trodde sig vara dem på spåren ända till dess de kommo fram till det sista huset i raden. Först då märkte de att de blifvit öfverlistade, och att deras rof undgått dem. De började anställa efterspaningar ute i fria luften; men snart insågo de att deras bemödanden gagnade till intet. De återvände till sina kamrater; tröstande sig) med att flyktin