Dagens Nyheter – 15 mars 1867, sida 1

Motsatserna eller RBodlighet varar längst. (Forts. från föreg. AF.) LII. Det var en natt, någon tid sedan Carely hade det i slutet af närmast föregående kapitel anförda samtalet med öfveruppsyningsmannen; Djupt mörker rådde; Månan var icke uppe och väldiga moln hade skockat sig på himmelen; så att knappt någon enda stjerna var synlig: Vinden hade efterhand tilltagit i styrka och blåste nu ganska häftigt: Det regnade visserligen icke; men många tecken tydde på att ett oväder var i annalkande: Stor ödslighet herrskade på gatorna; ty det var sent. Men en mensklig gestalt sågs dock långsamt och med mycken försigtighet röra sig framåt; Pet var en man; hvilkens ansigte man icke skulle ha kunnat se; äfven om det varit full dager, ty hans rockkrage var uppdragen högt öfver. öronen: Han stannade utanför ett hus och yttrade wisserligen sakta, men dock tillräckligt högt för att man, ifall man stått bredvid eller på några steps afstånd ifrån honom; skulle ha igenkänt Thompsons hesa stämma: -— Här är lokalen; () Man bultade två slag på en fönsterlucka; och