Dagens Nyheter – 15 mars 1867, sida 1

hvilka stundom inverkat mildrande på uttrycken af hans åsigter. Ehuru smärtsam denna bryt ning än för honow vore; föredroge han en smärtsam ställning framför en falsk; och det sår, som honom blifvit tillfogadt, vore just a! det slag att värre följder endast genom amputation kunde förekommas. Denna skrifvelse syftar hufvudsakligen på förhållandet till prins Napoleon, med hvilken Girardin stått på mycket förtrolig fot: Prins Napoleon var på förhand underrättad om brytniogen och meddelade sig derom åt regeringen. Denna trodde att hon skulle undgå den genom att endast låta döma Girardin till böter i stället för fängelse, somden ännu gällande lagen stadgar; Men som vi visat hjelpte eftergiften icke. — Girardin har redan brutit med prinsessan Mathilda Demidoff (född Bonaparte), i det han två dagar förrän han skref sin artikel vid ett besök hos henne förklarade att detta besök vore det sista; Han har besvärat sig öfver korrektionstribunalets utslag och ämnar i andra instansen använda de utmärktaste advokater; Dufaure och Berryer, till sakförare. I numret för den 9 mars anföll Girardin kejsarens förkunnade beslut att skänka åt drottning Victoria de i franska statssamlingar befintliga statyer af konungarne utaf huset Plantagenet. Girardin utvecklar oförtäckt att dessa statyer ä o kronans tillhörighet och således ej kunna skänkas bort utan representationens samtycke. Detta är fullkomligt enligt med grundlagen och icke ens ministrarne voro ense med kejsaren: Afven mot spanska drottningen finns en skarp strid i la Liberte, och detta har haft vill följd att spanska beskickningen i Paris hotat att affordra Girardin och hans medarbetare Virmaitre Isabella Catholi-casorden, om de ej upphöra med ain polemik. Folket i Paris är ytterst : spändt genom tidningens anfall, som säga sanningen mer oförblommeradt än man varit van att höra på 16 år.