Dock vändom oss från striden, : Der vi ska ätas opp, Och njutom under tiden, En smula ro och hopp! — — An gamle Schwan för ordet I denna kammare. Hans glas vid detta bordet — Ar talmans-hammare. Må Trojas murar, ramla, —Och gerna Karlstens med! — Nog svenske män sig samla Andå i täta led När Sverges blåa fana I brechen svajar upp Och pligt och känsla mana Att stå i sluten trupp. Och när vi glaset tömma För fosterlandets väl, Vi gerna kunna glömma? Vårt eget fordna gräl. — Fast hårda hugg ha skiftats Bör, efter nordisk sed, Nu brödrafred ha stiftats I goda kämpars led.