Dagens Nyheter – 13 mars 1867, sida 2

för att icke ge de personer, bland hvilka han nu lefde den ringaste anledning att anse hans dom vara rättvis. Men han lyckades genom alla dessa bemödanden endast ingifva menniskorna den tenken om honom att han ångrade sitt brott och ville bättra sig: Hans glada lynne hade helt och hållet försvunnit; man såg aldrig ett leende sväfva på hans läppar. Hans hy; som förut varit så frisk, hade blifvit gulblek; och han, som fordom frimodigt blickat hvarje menniska i ansigtet, nedslog ögonen, så snart han kom inågon persons närhet; af fruktan att han skulle möta en blick antingen af förakt eller medlidande. I början hade han varit förtviflad; men tiden hade så till vida helat hans sår; att han nu erfor ett visst lugn: Härtill hade religionens balsam; som han ej underlåtit att begagna, iicke oväsendtlig mån bidragit: Han talade sällan; utom när han måste förfråga sig angående de göromål, som uppdrogos åt honom: Naturligtvis hade han mycket obehag deraf att han var kamrat med en mängd brottslingar. Han ville icke umgås med dem af den orsaken att han hade helt andra åsigter och böjelser än de; Slutligen lyckades det honom att afvänja dem från att välja honom till förtrogen eller att i allraänhet söka hans sällskap. Hans fordne vän George Ringer; som nu delade hans öde; hade varit synnerligen verksam för att, om möjligt; ingjuta en annan anda i honom; Men Carelys karakter, som förr varit något svag; hade blifvit stärkt genom lidandet; och hans frestare kunde icke förmå honom till att i ringaste mån afvika från sina grundsatser.