Dagens Nyheter – 13 mars 1867, sida 1

af nöd, gjorde det inbrott; hvarom jag är öfverbevisad? — Nej! utropade Foxall i bestämd ton; icke ens för detta pris, ehuru jag anser det vara stort. Jag skall nog; er förutan, förr eller sednare komma underfund med, hvar hon håller hus: Dock härmed må det gå hurusom helst; men på er skall jag, måste jag hämnas. — Kom ihog att det icke är på er sjelf mitt straff beror, yttrade Mason, Jag har så mycket penningar qvar att jag kan betala en skarpsinnig advokat, för att han skall tala till mitt försvar; och om jag blir dömd till fängelse eller deportation för kortare tid, skall jag återkomma, minns det, herr Foxall; och jag försäkrar er att jag då icke skall ha glömt att ni svek mig i nödens stund. Adjö med er! Han vände sig ifrån honom och satte sig åter ned på bänken: — Vi skola genast angifva den skurken för att ha anlagt mordbrand, Roberts, sade Foxall,; när han träffade poliskonstapeln i korridoren. Jag kan svärja på att han har begått detta bofstreck; och de bevis, vi ha emot honom, äro så talande att han nödvändigt måste bli förklarad skyldig dertill. Om jag blott kunde drifva saken derhän att han blefve dömd till att hängas. Fast jag ärfattig, skulle jag gerna ge tjugu pund för att få se honom dingla i en galge. — Jag fianer denna önskan helt naturlig; sade Roberts: Men, ser ni, det blir nödvändigt att rätten först fäller dom i det mål angående honom som redan är anhängiggjordt. Jag för min del tror att han får ett så strängt straff för inbrottet, att någon skärpning deraf