Dagens Nyheter – 13 mars 1867, sida 1

gick ut, för att språka med fångvaktaren som stod och väntade i korridoren. — Hörpå, yttrade nu fången till Foxall; Ni sade mig att ni ville med lagens tillbjelp uttaga ett byresbelopp; som ni med rätta icke hade att fordra af mig. Jag ville naturligtvis ej att de husgerådssaker jag egde skulle med våld bli mig frånröfvade, och derföre sålde jag dem; såsom hvarje annan förståndig man skulle ha gjort. Jag begaf mig sedan hit upp till London; för att se om jag här kunde slå mig bättre ut än i Stamford och komma i tillfälle att betala min skuld till er: Om någon olycka hände, sedan jag lemnat staden, rår jag väl ej derför. Ni borde blygas att beskylla mig för ett brott, som jag ej skulle hakunnat begå, äfven om jag aldrig så gerna velat det. Då jag befann mig på väg till hufvudstaden; kunde jag naturligtvis icke tända eld på era stugor i Stamford: I egenskap af min f:; d: hyresvärd och i betraktande deraf att vi varit bekanta sedan många år tillbaka, borde ni, i stället för att baktala mig; uppträda inför rätten, då jag nästa gång blir förekallad; och intyga att jag i botten har en god karakter: Det är det minsta ni kan göra för en person, hvilken stoppat så mycket penningar i era fickor som jag. — Var lugn; yttrade Foxall skrattande: Jag skall uppträda såsom vittne inför rätten och afgifva en beskrifning om er karakter, lita på det — en beskrifning som skall hafva till följd att ni blir dömd till deportation för lifstiden: Jag önskar af hela min själ att ni blefve hängd. — Mycket tacksam, svarade mordbrännaren. Således har jag icke att vänta mig något bistånd af er?