Dagens Nyheter – 12 mars 1867, sida 3

Eikadagen. Första kammaren (i går f. m.) Frih. 4. C. Baab tillkännagaf, att han ämnade interpellera utrikes statsministern rörande motiven för de af k. maj:t framställda förhoppningar, att vårt land skulle slippa deltaga i lösningen af de tvistefrågor, som för närvarande uppröra Europa. Andra kammaren (i går afton.) Lagen om efterbildning af konstverk diskuterades lifligt mer än två timmar. Herr Bergström ansåg konstnären såsom producent ej böra åtnjuta större skydd än landtmannen; grufvobrytaren o. s. v. Det är en väsendtlig skillnad mellan författare till litterära arbeten och artister i afseende på nödvändigheten af skydd för deras verksamhet. Man kan vara öfvertygad om att många skrifter af stort värde aldrig skulle utkomma, om det vore tillåtet att aftrycka dem. Meningen med lagen är att bereda konstnären en positiv vinst, hvadan talaren yrkade afslag å den kungliga propositionen. — Statsrådet Ehrenheim försvarade lagförslaget. Han talade om att de sköna konsterna i andra länder äro skyddade. Patent gifves åt uppfinnare; och konstnären är mera att förlikna med en uppfinnare än en yrkesidkare. — Herr L. J. Hierta yrkade återremiss på grund af flera anmärkningar mot förslaget, som han framställde. Uttrycket coriginala konstverk tyckte talaren ej vara nog tydligt; ty det finnes äfven industriella konstverk. Han ville derföre att ett annat uttryck t. ex. salster af skön konsta skulle i stället begagnas. Enligt 3 S; kan ej en person, som köpt en tafla; hemma hos sig försöka kopiera den, utan att begära tillstånd dertill af konstnären; — Herr P. Nilsson i Espö yrkade äfvenledes återremiss. Herr Hedlund uttalade den åsigten att konstnärer behöfva mycket skydd; till och med mera än den ifrågavarande lagen tillförsäkrar dem. Han sade sig ej kunna inse hvarföre; såsom 4 S stadgar, förbudet mot efterbildning icke må gälla konstverk, som tillhöra staten eller menigheter. Hvarföre skola de vinna större rättigheter genom köp af konstverk än enskilda personer? Ideerna fara verlden omkring, men deras målsmän kunna icke lefva af solsken utan hafva, liksom andra menniskor; materiella vilkor för sin tillvaro; Talaren ansåg icke ens konstverks begagnande af handtverkare såsom förebilder vid tillverkning af husgeråd o. d. böra tillåtas, så vida ej vederbörande konstnär gifvit sitt tillstånd dertill. — Herr Ribbing talade för bifall till den kungl. propositionen. När en artist sålt ett arbete, är han visserligen icke längre egare till detsamma; men grunden för lagen är endast att uppmuntra konsten och bereda konstnären möjlighet att såsom sådan vara verksam. Tal: fästade uppmärksamhet på att det föreslagna förbudet blott afsåg efterbildningar till försäljning. — Herr Björck förklarade sig tvifila på nödvändigheten och nyttan af den föreslagna lagen. Den stadgar ett monopol; men detär vår grundlags mening att inga monopolgr skola finnas, och alla sådana äro i sjelfva verket mer eller mindre orättvisa: Patenter komma utan tvifvel att snart upphöra. Alla uppfinningar inträffa; när tiden är mogen för dem; di v. 8. det är tidens bildning som framkallar dem, Lagen bör ha den allmänna nyttan till grund: Då konstnärer komma och begära samma rättigheter som författare, bör man fråga, innan man bifaller: eller afslår. deras anhållan: ha de giltiga skäl för sitt yrkande? Ve. Förbudet mot eftertryck är allmänt nyttigt, hvilket ett förbud mot kopierande af konstalster icke skulle blifva: — Statsrådet Ehrenheim erinrade om att; som konstnärer måste ha någonting att lefva utaf, det är fara värdt att de resa utomlands; der de åtnjuta skydd. Om våra snillen lemna oss åt vårt öde, kan det sägas vara öfverensstämmande med allas vår nytta? — Hr Bergman förordade varmt bifall till lagförslaget; Konstnärer och skalder ha alltid lidit brist, ofta nog på det nödvändigaste, medan de lefvat, men efter döden har man rest ärestoder åt dem: Det är tid att detta förhållande nu upphör. Sedan några ytterligare talare utlåtit sig om saken, anställdes votering först om kontraproposition mot bifall till den kungl: propositionen; hvilken votering utföll med 94 röster; som voro för afslag, mot 42, som ville ha återremiss. I hufvudvoteringen segrade anhängarne till lagförslaget med 86 röster mot 53. Kammaren ogillade de motioner, som blifvit väckta af herrar Hessle och A. Jonsson angående ändring i gällande stadganden om skyl dighet att deltaga i kyrkobyggnad. Vidare beslöt kammaren; i öfverensstämmelse med lagutskottets hemställan, anhålla hos K;: M.4 am ntarhetande af förslag till sådana för