Dagens Nyheter – 12 mars 1867, sida 2

Etablissementets föreståndarinna trädde fram och tackade lagens tjenare för det att de räddat henne från att blifva plundrad och måhända mördad: — Tala icke derom; min fru; sade Roberts; vi ha endast gjort vår pligt: Det glädjer oss mycket att vi lyckats derutinnan; Han gaf henne ett tecken att komma afsidez3 och tillade derefter med låg röst: — Ni har ju en portvaktare, som heter Higgins, eller huru? — Ja; och det är en utmärkt bra och pålitlig man; lydde svaret: Jag önskar blott att han tillbragte nätterna här i huset i stället för den stackaren Isak. Jag skall bedja honom göra det hädanefter. Då behöfva vi icke hysa några farhågor. — Huru! utbrast polistjenstemannen: Vid hvilken tid på morgnarne brukar han komma hit? Klockan sex? — Ja, ungefär vid den tiden, genmälde frun; Han sopar då boden: Har ni någonting att säga honom; som jag kan framföra? Vill ni träffa honom sjelf, skall jag skicka honom till er. Han går genast. Ni må tro; att han är en ytterst artig och villig man: — Jag tviflar icke på att han har de egenskaper, ni tillägger honom, yttrade Roberts; men jag vill icke göra honom besvär: Visserligen skulle jag vilja tala med honom; men det är icke så vigtigt: Jag går ofta här förbi och kan titta in vid något tillfälle när jag har tid: Ni behöfver ej nämna åt honom att jag frågade hvar jag kan träffa honom. Somliga menniskor bli genast förskräckta, så snart de få höra att en polistjensteman sökt göra sig