Dagens Nyheter – 12 mars 1867, sida 2

tjenade honom till bostad; Han satt nästan alldeles orörlig på sin bänk; med hufvudet lutadt mot bröstet och synbarligen i högsta grad modfälld. — Det ser illa ut för mig, mumlade han: Jag hoppades att vi skulle få tre månaders straffarbete, eftersom vi ingenting hade tagit,då vi blefvo ertappade; men den omständigheten att vi gång efter annan bli uppförda till rätten; tyder på någonting värre. Jag har aldrig tyckt om jurydomstolar; efter min tanke; kan man mycket väl berga sig dem förutan: En sådan galning jag var som gick i kompani med de der oförsigtiga sällarne! Om jag ensam gjort affärer; skulle jag kanske vid det här laget ha befunnit mig i en viss välmåga, i stället för att vara instängd här: Hans monolog fortsattes; till dess att ljudet af steg nådde hans öron; Han lyssnade då; Den gående stannade utanför dörren till hans cell: — Hvad står nu på? tänkte han, i det han upplyftade hufvudet; Det kan icke gerna vara fångvaktaren; han brukar ej komma vid den här tiden: Jag har nu varit här så länge; att jag har temligen väl reda på; hvad klockan är slagen; fastän jag; gudnås; icke eger något ur: Jag undrar hvad det kan vara fråga om: Härunder omvreds nyckeln i låset; dörren vände sig långsamt på sina gångjern, och när Mason kastade en nyfiken blick på den inträdande, igenkände han sin fordne motkämpe och besegrare Roberts: (Forts:)