Dagens Nyheter – 12 mars 1867, sida 1

sätta sitt beslut i verket, då dörren till hennes rum öppnades och en man; som bundit ett stycke svart tyg för ansigtet, visade sig på tröskeln. Annie uppgaf ett anskri;, och deröfver må man icke undra: Mannen gjorde en hotande åtbörd med handen; — Om ni låter höra det minsta ljud; yttrade Bill Mason — ty det var han — kommer ni att må illa: Sitt ned på denna stol och håll er tyst; det kan då hända att ni blir lemnad alldeles oantastad. Men lyder ni mig icke, får ni dyrt, mycket dyrt plikta för er ohörsamhet; Lägg dessa ord på hjertat och var stilla. — Hvem är ni? frågade Annie, hvilkens själsnärvaro började återkomma. Och hvad vill ni här vid denna tid på natten? — Det skall ni snart komma underfund med, svarade Mason: Ni har troligen nycklar, med hvilkas tillhjelp man kan öppna åtskilliga dör-. rar här i huset, Lemna dem åt mig, lemna dem, säger jag, och var qvick i vändningarne: — Jag vill icke lemna några nycklar, svarade Annie i bestämd ton; Jag skall i stället väcka upp dem som sofva. Tjufvar! tjuf—... Mason förde sin hand mot hennes mun och förqväfde derigenom ljudet af hennes röst. Den stackars flickan försökte frigöra sig ifrån honom; men i jJezförelse med henne var han naturligtvis stark som en björn. Under det att de brottades med hvarandra fattade någon hårdt i bans arm; han såg sig om och bsfann sig till sin förvåning ansigte mot ansigte med en poliskonstapel. Nu uppstod en strid mellan de begge männen; Lagens tjenare hade en viss fördel på