Dagens Nyheter – 12 mars 1867, sida 1

än lifvet s).car; men man bör ändock vara tålig. Ha vi ej att vänta oss ett lif på andra sidan om grafven? dit kunna ej smärta och bedröfvelse följa oss: Och huru mycket godt återstår mig ej ännu äfven här på jorden? Jag är en otacksam varelse, som klagar på detta sätt. Hvarföre sitter jag och tänker på de missöden; som drabbat mig, i stället för att glädjas öfver min väninnas lycka?. Jag, skall genast skrifva till henne fastän det är sent. I morgon får jag icke tid dertill på hela dagen: Hoa framtog skrifmaterialier och satte sig ned vid bordet för att besvara Marys bref: Hon hade haft för afsigt att skrifva blott några få rader,j men innan hon slutade; hade hon fyllt alla fyra sidoraoa af ett postpappersark. Det är svårt att fatta sig kort, när man meddelar sig med en frånvarande vän: Också var det långt lidet på natten, när hon förseglat sitt bref och beredde sig att gå till hvila. Hon ämnade just börja kläda af sig, då hon tyckte sig höra något buller i den nedre våningen. Hon trodde att hon misstagit sig, emedan husets samtliga invånare vid denna tid efter all sannolikhet voro försänkta i djup sömn; men då bullret upprepades och på ett ännu tydligare sätt; kunde hon icke längre tvifla om dess verklighet. Hvad betydde det? Var elden lös? Var någon fara å färde? Hon råkade i darrning och sjönk ned på en stol: Men detta svaghetstillstånd varade blott en minut; ty såsom vi veta; saknade hon hvarken mod eller sinnesstyrka; Så snart hon hemtat sig från sin förskräckelse; beslöt hon utröna orsaken till bullret och steg just upp för att