Dagens Nyheter – 11 mars 1867, sida 3

a Or aa oo ge att, innan han säljer detta, hembjuda det åt serafimerordens-gillet. Rörande hrr Jeh, Erlesons och J, A. Åstrands motioner, den förres med förbud att annorledes än med skott fånga eller döda de i 12 af 1864 års jagtstadga omförmälda djurslag, den sednares om förbud att utom Norrland använda giller eller snaror för det vildas fångande, hade kammarens tillfälliga utskott AF 4 hemställt, att giller och snaror endast i Norrland och der blott under eljest för jagt lofgifven tid må begagnas; men på yrkande af flera talare beslöt kammaren tillerkänna äfven Dalarnes innebyggare rättighet att utlägga de meranämnda snarorna. Härom skedde votering, som utföll med 68 röster mot 60. Herr J. Borg väckte, medan han var riksdags, man, motion om befrielse för skeppare å svenska från inrikes orter kommande fartyg att vid insegling förbi Furusund, Södertelge, Sandhamn eller Dalarön anlägga för undergående af tullvisitation. Detta förslag har vederbörande utskott (andra kammarens tillf. Af 6) gillat, men kammaren godkände i stället en af hr OC. F. Oarlsson gjord reservation, hvari yrkades att inrikes gående fartyg icke må behöfva lägga till vid någon tullstation, utanför destinationsorten. — Grefve Posse satte i fråga huruvida denna motion, såsom framställd af en man, hvilkens val blifvit af K. M:t ogilladt, kunde grundlagsenligt föranleda till något beslut af kammaren; men flera talare ansågo herr grefvens dubier i detta afseende vara alldeles obefogade. Några mindre vigtiga frågor afgjordes nu, hvarefter banko-utskottets utlåtande AF 7 om förändrad lydelse af texten å bankens sedlar föredrogs. Utskottet har föreslagit att denna text må blifva så lydande: Sveriges Riksbank inlöser, vid anfordran, denna sedel å Riksdaler 00 Riksmynt med 00 Riksdaler i silfver eller 00 ort tolf-lödigt myntadt silfver,, samt att en erinring om lagen mot banksedlars efterapning må å sedeln förekomma. Härom diskuterades ganska lifligt: Herr v. Troll ansåg att kammaren borde, i likhet med första kammaren, besluta att orden Sveriges Riksbank må utbytas mot Sveriges Bank.Grefve Posse hyste samma åsigt och anförde såsom skäl derför, att misstroende till sedlarne möjligen kan uppstå utomlands, der våra förhållanden äro mindre allmänt kända, till följd af uttrycket Sveriges Riksbank; man kan nemligen tro att det finnes flera af staten garanterade banker i Sverige, isynnerhet som de flesta andra länder kalla sina banker helt enkelt med landets namn t. ex. Englands bank, Frankrikes bank, Norges bank 0. 8. v. Många talare uppträdde häremot, bland hvilka vi nämna herrar, Bergström, De Marö, Lönnberg, Lindström och Östman. Dessa herrar förklarade att ordet Riksbank borde bibehållas förnämligast af det goda skälet, att banken i alla de grundlags S8, der den omtalas kallar Riksbank. — Den lydelse utskottet föreslagit blef af kammaren godkänd. Herr Wallenbergs motion angående myntfotens bestämmande i guld blef, jemlikt bankoutskottets hemställan, afslagen. Lagutskottets utlåtande i anledning af herr A, Rydbergs motion derom att qvinna, som uppnått myndig ålder, må vara sin egen giftoman, godkändes utan diskussion. Kammaren har sålunda för sin del beslutat göra framställning till K. M:t om den ändring i nu gällande lag, att mö som fyllt 25 år må ega rätt att gifta nig med hvem hon behagar, utan att löpa fara att bli gjord arflös m. m. Härefter förekom den af herr Grafström väckta motionen om upphäfvande af förbudet mot gemensamma andaktsöfningar å tid, då allmän gudstjenst hålles. Lagutskottets hemställan med anledning häraf är af följande innehåll: medlemmar af lutherska kyrkan må sammankomma till andaktsöfningar när som helst utan vederbörande presterskaps omedelbara ledning; dock må sammankomst ej ega rum så nära intill ställe der allmän gudstjenst hälles att denna eller ordningen dervid störes. Tillträde till sådan sammankomst må ej vägras församlingens presterskap och myndigheter. Om någon, som icke är prest, håller andliga föredrag, hvilka anses leda till söndring i kyrkligt hänseende, ankomme på kyrkorådet att förbjuda honom predika. Den som underlåter att ställa sig till efterrättelse kyrkoråds förbud mot utöfvande af lärareverksamhet, plikte från och med femtio till och med trehundra riksdaler. Vi redogöra i korthet för den diskussion som af denna hemställan föranleddes. Herr Bergström yrkade återremiss, emedan han ville ha en straffbestämmelse stadgad för den händelse att gudstjenst skulle hållas så nära intill kyrka, att den der pågående gudstjenst stördes. Hr slljeström ansåg ovärdigt och besynnerligt, att förutsätta det en andaktsöfning kan blifva störande för ordningen. Han hemställde att kammaren måtte besluta, det lutherska kristna skola ega sammankomma till öfvande af gemensam andakt å hvilka tider de sjelfva finna lämplige, och att i denna deras rättighet icke någon den ringaste inskränkning skall göras. — Herr Anders Ersson tyckte att om vår kyrka icke kan stå utan att stödjas på stränga lagar och förbud, är det icke mycket bevändt med henne. — Herr Ottorström ansåg de csjelftagna lärarne i församlingarne redan ha så stora friheter, att de gerna kunna tiga och höra under de två fattiga timmar på söndagen, som äro anslagna till offentlig gudstjenst. Detta lilla skydd behöfver kyrkan. — Flera talare instämde häruti. För herr Siljeströms förslag yttrade sig deremot herrar Bovin, Hierta, Hedlund, Rosenborg, De Marö och CO. A, Larsson. . Herr Hediund sade bland annat till herr Otterström: De som kalla sig prester borde mer än andra uppmana till andaktsöfningar. Men de ha alltid hållit mycket strängt på sitt privilegium att sjelfva ensamma förklara ordet. Då de nu förlorat detta privilegium, bedja de om att få bibehålla .det lilla skydd de ännu ha qvar. Jag medger att detta skydd numera är högst ringa: de disponera endast två af veckans många timmar. Dock kan jag icke för min del gå deras, såsom mången torde tyckt billiga önskan till mötes — för principens skull. Herr Rosenberg erinrade om förhållandena i Norrland, der det ofta händer att en del af församlingen har många mil till kyrkan. Dessutom ansåg talaren att i fråga om religionen allt tvång bör upphöra. Herr De Marb talade mycket vackert. Jag är