Dagens Nyheter – 11 mars 1867, sida 2

— Ja; gå hem då och genast, återtog mannen. Ni får icke stanna här. — Om ni är en polist:ensteman, var så innerligen god och låt mig stå qvar en liten stund, bad Dick. Han har försäkrat mig att han ej skulle dröja länge. Bara några minuter! Jag får stryk; om jag kommer hem och icke har honom med mig: — Stryk eller icke, det bryr jag mig ej om; genmälde tjufven: Se så, gå nu, säger jag dig! — Jag är rädd för att han går vilse; om jag icke följer honom, envisades gossen: 5e, han är mindre han än jag. Jag hoppas att han skall vara här inom en eller högst två minuter: — Vill du lyda mig godvilligt; eller skall jag taga dig med mig upp till vaktkontoret? ropade den föregifne poliskonstapeln; i det han fattade Dick i rockkragen: Gossen slingrade sig ifrån honom och sprang till den andra sidan af gatan; hvarefter han sade: — Om han skulle komma, medan ni går här och håller vakt, så var god, snälle herre; och tala om för honom att jag begifvit mig hemåt. Under det att han yttrade dessa ord; gick han baklänges; och följden var att han stötte emot en man som plötsligen trädde ut ur en gränd. — Icke har ni väl sett min lille bror, herre? frågade han den sist ankomne; i det han försökte upptäcka en skymt af hans ansigte vid skenet från gatlyktan. Han är halt och går på krycka: — Neej; genmälde en hes stämma, hvilken gossen med sin fina hörsel genast igenkände såsom Masons: