Dagens Nyheter – 11 mars 1867, sida 2

Konturerna af en tredje figur började i detta ögonblick kunna urskiljas, hvadan Dick fann sig föranlåten att aflägsna sig ett stycke från platsen. Tack vare mörkret, behöfde han icke gå många steg, förrän bofvarne förlorade honom ur sigte: Så snart han ansåg sig vara utom deras synkrets; stannade han; Den sista figuren passerade honom; utan att blifva honom varse, ty han hade ställt sig bakom hörnet af ett hus. Dick såg mannen styra sina steg åt samma håll som de andre och smög sig sedan försigtigt efter dem. Härvid höll han sig iskuggan; så att ingen af de tre männen upptäckte honom, ehuru de; innan de gingo in i den. förut nämnda långa, mörka gången; kastade spejande blickar åt alla håll: Då de, öfvertygade om att de icke voro bevakade, trädt in i denna gång; sprang han bort med en jagthunds hastighet och saktade icke farten, förrän han kom in ien smal gränd, i hvilken han, såsom han väntat sig, påträffade fyra eller fem män. — Nu är tiden inne; sade han med knappt hörbar röst; ty så andtruten var han. De befinna sig nu i gången; — Vi måste låta dem göra inbrottet, innan vi öfverraska dem, sade den lille truppens anförare: Men de äro raska sällar, så att jag tror att de redan kommit in i magasinet; när vi anlända till platsen; om vi nu direkte begifva 088 dit. Ni har visat er vara en präktig pojke; Dick, och ni skall sjelf bli polistjensteman, så snart ni hunnit den ålder som erfordras. Kom upp på vaktkontoret i morgon bittida; så får ni troligen någon belöning af kommissarien för den tjenst ni gjort oss; (Forts.