Dagens Nyheter – 11 mars 1867, sida 1

skrida till verket, desto större utsigter ha vi att lyckas; ty det förmånligaste för oss är att alla husets invånarinnor hunnit insomna riktigt djupt. Alltså sitta vi här en stund till; — Hvad är det jag ser! utropade Mason i en ton af bestörtning; och hans blick, i hvilken låg ett uttryck af förfäran, förblef fästad på fönstret — Hvad! utbrusto hans kamrater och kastade ögonen åt samma håll; — Jag såg en skugga — fördömdt lik ett menniskohufvud — röra sig ofvanför fönsterluckan: — Ar ni galen? svarade den man; som såg ut att vara den störste drinkaren af de tre. Det är ju omöjligt att en menniska kan sticka sitt hufvud öfver luckan, när fönstret vetter åt bakgården, som är stängd och på hvilken således ingen kan komma in: — Troligtvis var det en katt, yttrade den tredje medlemmen af sällskapet. Ni har icke så mycken vana som vi vid sådana här affärer och är hvad läkare kalla nervös: Jag var det sjelf, tillade han med någonting liknande en suck, när jag först började drifva detta yrke; Ni blir snart bättre; skall ni få se. oo— Nervös! sade Mason. Hvad menar ni med det? Kanske ni tar mig för en hare? .Jag skall säga er att jag varit med i verlden; jag också — kanske lika mycket som ni sjelf: Men jag har ett par ögon i hufvudet; har jag icke? — Seså, blif ej ond för en sådan bagatell, svarade f. d: gentlemannen: Öppna dörren och kb efter. Finner ni ingen menniska på gården; så begriper ni väl sjelf; att ni misstagit er: