Dagens Nyheter – 9 mars 1867, sida 2

hade Hål doök; Kär Han slutligen kom Köln, icke lyckats härutinnan: Han kände ej det menskliga hjertat: XLVII. I ett litet rum uti det värdshus, dit Bill Mason styrde sina steg; då han, utan att sjelf veta det, förföljdes af förklbdda poliskonstaplar, satt uu tre värdige samhällsmedlemmar: Det var en liten obetydlig kammare, så att man väl kunde se att sjelfva utskänkningen ieke der försiggick: Naturligtvis hände det ofta att personer, som hade någonting hemligt ätt tala om eHer som icke gerna ville bliseddå af de öfriga gästerna, önskade ett enskildt rum och det var vid sådana tillfällen som den nu ifrågavarande lokalen uppläts. Eft litet rundt bord med tre fötter stod midt i rummet: En. bänk och två stolar; af hvilka den .ena förlorat ryggstödet och den andra var crankig samt. lät höra ett knarrande läte, så ofta den som satt derpå rörde sig, utgjorde det. öfriga;.möblemanget. Några. illa. utförda taflor prydde väggarne. . Ofvyanpå spiseln stod en mugg, hvars .handtag var afbrutet, och i hvilken pappersremsor, hvarmed gästerna tände sina pipor, voro förvarade: Bill Mason: satt ensam på den bänk, om hvilken. vi. hafva talat; och två andra individer upptogo. stolarne som. stodo på andra sidan om bordet. En af dem var högrest och väl växt. Man kunde tydligen se på honom att han en gång varit en lyckligt lottad man; men att han nu sjunkit till en usling: I hans in