Dagens Nyheter – 9 mars 1867, sida 2

rummet, voro alltför mycket upptagna af den angelägenhet, hvärmed de sysselsatte sig, för att märka att sällskapet sälnnda blifvit ökddt med en medlem, hvilken, om. han. o icke hade äran att vara inuti kanmmären; likväl med någorlunda god hörsel borde kunba uppfatta hvad som yttrades derinne. — Här ser ni en lins, fortfor den tålande i det han pekade på ritningen; det. är en lång; smal och mörk gång som leder till magasinet: Den dörr, genom Hvilken man köfnimer in i detta, är mycket bräcklig och förfallen; talade Higgins, portvaktaren, omför mig: Men påinsidan sf denna dörr, sitter vänligen en tjock jernbom, Higgins har. lofvat mig-att i dag glömma bort att sätta jernbommen på sin plats; och det enda hinder; vi skola möta, är således den gamla half-murkna dörren: Det bör icke dröja många minuter; förrän. vi med tillbjelp af de instrumenter, vi föra med oss; lyckas bryta in. denna, och då befinna vi oss i magasinet: — Jag förmodar ätt det icke finns mycket der som kan blifva af nytta för oss, yttrade Mason. — Nej, det tror också jag, svatade den andre; hvilken så väl i anseende. till. sin drägt som sitt sätt att uttrycka sig. var sina kamrater väsendtligen olik; men har man väl kommit ditin, är det gånska lätt att förflytta sig. till andra rum, som innehålla. saker af. värde; Ser ni, det finns ett fönster i detta magasin; Som visserligen sitter högt uppe under taket, men som vi utan svårighet kunna nå genom att stapla tomma lårar ofvanpå hvarandra; (Forts:)